Mörk gryning

Mörk gryning är en gripande självbiografisk skildring, en bildningsroman om man så vill om författarens desperata försök att ta sig ur en tillvaro kringskuren av fattigdom och raslagar.

På ett enkelt och omedelbart språk berättar Abrahams om sin uppväxt i Vrededorp, ett av Johannesburgs slumområden. Hans far är etiopier och hans mor färgad, vilket också gör sonen till färgad enligt apartheidregimens rashierarkiska tänkande. De färgade är inte utsatta för passtvång och utegångsförbud, men armodet, de usla levnadsvillkoren är desamma som för de svarta. I slummen är knytnävarna eller flaskan lösningen på de flesta konflikter och våldet en del av det dagliga livet.
Det finns dock de som vägrar att låta sig avhumaniseras, som framhärdar i medmänsklighet och moral. När fadern dör lever sonen några år hos släktingar på landsbygden. Hos dessa fattiga, av de vita farmarna hunsade lantarbetare, får han handgripligt lära sig att den som är vit alltid har rätten på sin sida.

Tio år gammal möter han Shakespeare.Han arbetar som hjälpreda på ett kontor och en närsynt judisk flicka börjar läsa högt för honom ur en bok om William Shakespeares dramer. Othellos öde invaderar såväl hans hjärna som hans hjärta och hans liv fylls av nya drömmar och nya önskningar. Vid elva års ålder lär han sig läsa och skriva och han börjar en sporadisk bildningsgång.
Vid nitton lämnar han Sydafrika som eldare på en lastångare.Som så många andra väljer han exilen framför ett liv förlamat av apartheid. Han vet att han vill skriva, han vill berätta för de fria om livet i Sydafrika, men för att kunna göra detta måste han själv vara fri.Efter två år till sjöss bosätter han sig i London där han snart ingår i redaktionen för den kommunistiska dagstidningen The Daily Worker.

Barbro Norström Ridaeus