Mellan de två slotten
Mellan de två slotten är det sammanfattande namnet på den berömda Kairotrilogin, Mahfouz mest betydande verk. Berättelsen, som har liknats vid Thomas Manns krönika om köpmannafamiljen Buddenbrooks, följer Ahmed Abd al-Gawwads familj från 1917 till 1944. Ett mästerstycke på 1 254 sidor som både är en historisk?politisk krönika över en omvälvande tid i Egyptens historia och ett ingående porträtt av en familjs utveckling i en tid när moral och seder är satta under omprövning.
Själv har Mahfouz förklarat i en intervju att det är tiden som är den verkliga huvudrollsinnehavaren i romansviten. Trilogin igenom återkommer detta tema: allt förändras, allt tas ifrån oss. Vi ser först när vi är ute ur bilden. När vi överblickar, deltar vi inte längre. På en individuell nivå är tidens framfart djupt tragisk för människorna. Den betyder disintegration och utplåning. På en kollektiv nivå har människorna emellertid besegrat tiden. Arten består, samhället fortgår. Det som påbörjas av en generation förs vidare av nästa.
Trilogin, som spänner över tre generationer, är också en berättelse om frigörelse, på inre och yttre plan: om Egyptens kamp för frigörelse från Storbritannien; om kvinnors frigörelse från män; om mäns frigörelse från sina fäder och om tankars frigörelse från stelnade system.
I den första delen, Mellan de två slotten, som fått ge namn åt hela trilogin, fyller de cykliska skeendena till en början läsaren med trygghet, allt fortgår som det alltid fortgått hemma hos köpmannen Ahmed Abd al-Gawwad och hans familj. Husfadern anländer med droska mitt i natten från kvällens festande. Hans hustru Amina, ovetande om hans utsvävningar, klär av honom och hjälper honom i säng. Kvinnorna fyller morgonen med brödbak och husligt stök. Frukosten är alltid en prövning i militär disciplin, men vid kaffesittningen strax före solnedgången är stämningen uppsluppen eftersom husfadern aldrig är närvarande.
Den förtryckta och undergivna Amina och hennes två döttrar, den intelligenta men fula Kahdiga och den vackra men ytliga Aisha, lever instängda i hemmets värld. Amina har inte lämnat huset på fyrtio år och när hon gör en enda olovandes utflykt stängs hemmets dörrar för henne. Hon får ta sin tillflykt till sin mor, och Ahmed tar henne inte till nåder igen förrän utomstående bönat för hennes sak.De tre sönerna Yasin, liksom fadern livsnjutare och kvinnojägare, Fahmi, i hemlighet nationalist, och Kamal, fortfarande en skolpojke, men i senare delar författarens språkrör, rör sig regelbundet i den stad som Amina bara får se från hemmets takterrass.Fadern Ahmed, vid sidan av Kamal, trilogins centralgestalt, är en i hemmet sant troende muslim som följer Koranens bud, men också en maktfullkomlig despot, en tyrann som kräver total underkastelse av sin familj. Utanför hemmets väggar under nattliga fester bland glada vänner och älskarinnor ömsar han skinn och blir en yr libertin som inte nekar sig någonting och som gör sig känd genom sin frikostighet och sitt strålande humör.
I hemmets mikrokosmos sker förändringar, Aisha och Kahdiga gifter sig med två bröder och flyttar hemifrån. Yasin finner för någon månad glädje i sitt äktenskap med Zaynab, men förfaller snart åter till sitt utsvävande liv. När han försöker våldta hustruns tjänsteflicka, får Zaynab nog och Yasin tvingas till skilsmässa. Fahmi engagerar sig alltmer i nationalismen. Nationalistledaren Sa?ad Zaghlul hindras från att resa till London med en delegation och lägga fram det egyptiska folkets krav på självbestämmande. Han landsförvisas till Malta och egyptierna svarar med våldsamma upplopp. När Sa?ad Zaghlul släpps och återvänder till Kairo anordnas en stor demonstration. Till en början går allt lugnt till väga, men plötsligt börjar engelsmännen skjuta mot demonstranterna. Fahmi träffas och dör, men, menar Mahfouz, hans död har ingalunda varit förgäves. Den nationella strävan han var en del av fortsätter med Fahmis och andra fallnas bidrag som byggstenar i kampen.
Barbro Norström Ridaeus