Mitt hjärta sörjer gården. Modern persisk poesi

Och detta är jag
En ensam kvinna
på tröskeln till den kalla årstiden

Lindelöws urval av Forough Farrokhzads dikter inleds med ett bra förord av professor emeritus i iranska språk vid Uppsala universitet, Bo Utas. Dikterna är också, då så krävs, vidhängda en notapparat där iranska och islamiska företeelser vilka inte är kända av en större allmänhet förklaras.

Det rör sig om ett drygt tjugotal dikter hämtade ur Farrokhzads två sista samlingar, "En andra födelse" från 1963 och den postumt utgivna "Låt oss tro på begynnelsen av den kalla årstiden", 1974. Tyvärr anges ingenstans ur vilken av samlingar dikterna är hämtade.

Det är ett urval känslostarka, sentimentala dikter som i lika hög grad rör ämnen som förändring, uppbrott och befrielse som förlust, saknad och ensamhet. Farrokhzad kan som få andra visa hur obönhörligt dessa hänger sammans.

Livet kanske är att tända en cigarett
i den slöa pausen mellan två kärleksstunder
eller en förbipasserande
som förvirrat lyfter på hatten
och med ett tomt leende säger "God morgon"
till en annan som går förbi.

Det är dikter om ett liv, och en tid, som gått sönder. Allt det som en gång var heligt och rent har blivit smekt med smutsiga händer. Och från detta utgångsläge närs en ständig längtan efter ett lyckligt ögonblick - målas minnesbilder från en ljusare barndom, eller en tillrättalag barndom:

Det finns en gata som mitt hjärta
har stulit från mina barndomskvarter

Inte minst är det i kärleksrelationen mellan tvåmänniskor livet slagit fel. Forough skriver ofta om längtan efter kärlek och det svalg som uppstår du kärleken givit plats för ytterligare ensamhet och övergivenhet:

Sedan två röda punkter
från två cigaretter
tick-tack från klockan
två hjärtan
och två ensamheter

Det är ett gott översättnings- och urvalsarbete Namdar Nasser, Anja Malmberg och Lisa Fernold gjort. Man kan bara hoppas att vi snart får riktigt fina översättningar av hela Foroughs sparsamma produktion.

Man kan vid varje anstötlig beröring
utan någon anledning skrika:
O vad jag är lycklig

Simon Sorgenfrei