Neråt Andra avenyn

Mphahlele tappar ur samma reservoar av upplevelser som Peter Abrahams i Tell Freedom (1954; Mörk gryning, 1960) och Bloke Modisane i Blame me on history (1963; Lagen är vit, 1965) när han beskriver sin uppväxt i ett av Sydafrikas slumområden. I Mphahleles fall heter platsen Marabastad och är ett av Pretorias getton för svarta. Modern arbetar först som sömmerska, senare tvättar hon kläder åt vita familjer, ägnar sig åt hemsömnad och arbetar som hembiträde. Som alla andra kvinnor i kvarteret brygger hon om kvällarna öl i lönndom för att dryga ut finanserna. Familjeförsörjningen vilar på hennes axlar. Fadern blir en närmast periferisk figur som uppenbarar sig i familjen när det är dags att tigga pengar till ännu en öl. Han föredrar att dricka det på annat håll. Efter att ha hällt en gryta med kokande köttstuvning över sin hustru,försvinner han ur familjens liv för gott. De flyttar till ett hus på två rum vid Andra avenyn som förutom mormor, tre morbröder, moster Dora och hennes make och barn, också rymmer fyra hyresgäster. Mormor och moster Dora tvättar åt de vita. Det är Ezeki som sköter insamlandet och avlämnandet av tvätten. På måndagarna vid fyratiden på morgonen hämtar han tvätt. Därefter bär det av till skolan. Eftersom mormor och moster Dora är upptagna av att tvätta kläder hela dagarna är det Ezeki som får sköta matlagning och städning. Läxorna hinner han göra först vid tiotiden på kvällen när han diskat och den övriga familjen gått till sängs. Mphahlele berättar om sin mödosamma bildningsgång från tvättbud och skolpojke till lärare och journalist. Han berättar om sin väg ut ur slummen, om svårigheter och motstånd, men han gör det utan åthävor på ett språk som är rikt på nyanser och känsla. Han väjer inte för det obehagliga, men det blir aldrig självändamål. Också i beskrivningen av den förhatliga fadern finns plats för medlidande. Skildringen av kvinnorna i boken: mormor, moster Dora, mamma Eva är fylld av tillgivenhet och humor. De är de starka, de uppfinningsrika i kampen för bröd och utbildning till de sina.

Barbro Norström Ridaeus