Två sånger om Afrika. Den politiske fångens sång. Ocols sång.

I Ocols svarssång på hustrun Lawinos smädevisa möter läsaren den europeiserade afrikanens syn på sitt samhälle. Ocol målar upp en helt annan bild än sin hustru. Kvinnoförtryck, sjukdom, undernäring, vidskepelse och fattigdom grasserar i det stamsamhälle han beskriver. Den fria och stolta kvinna Lawino sjunger om i sin dikt är här reducerad till handelsvara, lastdjur och könsobjekt. Om Lawino inte vill följa med på framtidens vagn kan hon lika gärna gå och hänga sig, menar Ocol. Afrika har inte plats för bakåtsträvare: "Åt helvete / Med dina Pumpor / Och din heliga boplats. / Åt helvete / Med resterna / Av gamla traditioner / Och meningslösa vanor. / Vi skall spräcka / Tabuna / Ett efter ett / Och spränga vidskepelsen / I luften. / Vi skall gräva upp / Varje heligt träd / Och förstöra minnesplatserna." I Ocol har Lawino fått en värdig kombattant, men mannens sång är bittrare än hustruns. Han har inte bara genomskådat det gamla bysamhällets falska romantik, utan också det nya samhälle som politikerna utlovade vid självständigheten. Politikernas korruption, maktmissbruk och profithunger står i vägen för de utlovade framstegen. Ändå försvarar Ocol allt västerländskt med en närmast fanatisk glöd. Det finns ingenting i det traditionella samhället han vill bevara, allt ska bort, jämnas med marken eller kastas i latrinbrunnen. Den politiske fångens sång är tillägnad nuvarande Zaires förste premiärminister Patrice Lumumba som mördades 1960, men diktens generator är mordet på p?Biteks nära vän, den kenyanske ministern Tom Mboya. Samma dag som nyheterna om mordet nådde honom, stängde han in sig på sitt tjänsterum och skrev de första stroferna. Det är den fängslade mördaren som författaren skildrar, och tonen är mörkare än i tidigare sånger. Fångens dödsrädsla och ångest, hans oro för hustrun och barnens framtid, varvas med feberfantasier och minnen från självständighetskampen. Det framgår klart att också mördaren är ett offer i landets interna maktspel.

Barbro Norström Ridaeus