Uggleögon, vildkattsögon

Översättare:
Original: Olhos de Coruja, Olhos de Gato Bravo
Romaner Asien

Detta är andra delen i en trilogi som inleddes med den självbiografiska romanen "Krönika om en överfart", belönad med Prémio Fernando Silvan da Sociedade da Língua Portuguesa.
Den tredje delen, "A última morte do Coronel Santiago" (Överste Santiagos sista död) utkom i Portugal i maj 2003 och har bland annat omnämnts av António Lobo Antunes som "årets bästa bok". Med den knyter författaren samman sin skildring av barndomens och nutidens Östtimor.

Liksom i Luis Cardosos första roman får vi i "Uggleögon, Vildkattsögon" veta mycket om liv och föreställningar i det traditionella timoresiska samhället, med märkliga tidsförskjutningar och människor med magiska krafter. Men medan författaren i den förra romanen själv berättar sin historia hörs denna gång en kvinnlig röst, drömlik och ändå så fast förankrad i verkligheten.

Kort utdrag ur boken
"När moster Matilde kom med mig i famnen låtsades fader Santa inte se mig. Han ville bevara den tillbörliga distansen som skiljer den officierande prästen från den han ska ge sakramentet. Som en läkare inför en okänd patient. Att döma av hans beteende hade min far gett honom en hårresande beskrivning av mina ögon, som om det rörde sig om ett monster, och därför undvek han att möta min blick innan han hade döpt mig. Fader Santa hällde vatten på mitt huvud och när han lade saltet på min tunga gjorde han det så försiktigt som om han hade fruktat att jag skulle bita honom i fingret.
Och han döpte mig till Beatriz.
Sedan satte han en svart bindel för mina ögon och sade att jag redan hade sett allt. Hädanefter skulle jag inte längre behöva några ögon att se med. [...]
Och samma dag tog han mig med till en avlägsen plats som han sade var ett nunnekloster. Bara moster Matilde visste namnet på det och var tvungen att följa med. Hädanefter skulle hon vara min följeslagerska och mina ögon. Långt från Manumera. Någonstans bland Matebians och Mundo Perdidos berg. Den idealiska platsen för att gömma undan mina ögon. Helst borde jag stanna där för gott. Men han hade annat i tankarna. När man fick reda på det var det redan försent. Fartyget var på väg in mellan Tejos sandrevlar."
Förlagsinformation