Heberto Padilla

* 20 januari 1932 i Puerta de Golpe, Pinar del Río, Kuba † 24 september 2000 i Alabama, USA

"Fallet Padilla" var den första och svåraste sammanstötningen mellan Castroregeringen och de intellektuella som först stött honom, men som så småningom inte längre passade in i det revolutionära mönstret. Efter en tid av angrepp mot Padillas prisbelönta bok Fuera del fuego (1968) kulminerade det hela den 20 mars 1971, då författaren plötsligt arresterades. Han släpptes den 5 april och tvingades göra självkritik, vilket utlöste en storm av internationella protester. Författare som García Márquez, Cortázar och Vargas Llosa - de båda förstnämnda varma anhängare av revolutionen - sällade sig till de upprörda. (Den dikt som Cortázar skrev med anledning av "fallet Padilla" finns på svenska i diktantologin Ett vapen laddat med framtid, Arbkult. 1980.)

Åter fri fortsatte Padilla sin litterära verksamhet, men uteslutande som översättare. Han slutade skriva - och det är väl tveksamt om han skulle ha fått något publicerat. I stället översatte han bland annat den ryske futuristen och författaren Majakovskij.

1980 beviljades han utresetillstånd och bosatte sig i New York. Enligt vad han själv berättade lyckades han då smuggla med sig den enda återstående kopian av manuskriptet till En mi jardín pastan los héroes (I min trädgård betar hjältarna). De övriga hade beslagtagits vid razzior i hans bostad i samband med arresteringen nio år tidigare, och ska ha använts som argument mot honom.

När planet lyfte från Havanna var det dock inte första gången som Padilla lämnade sitt land. Redan 1948 emigrerade han första gången till USA, där han prövade på flera olika yrken. Efter revolutionen återvände han emellertid och engagerade sig genast i det kulturella uppbyggnadsarbetet.

De första åren medverkade han bl a i kulturtidskriften Lunes de revolución och blev senare chef för den kubanska nyhetsbyrån Prensa Latina i London och Moskva. En tid ledde han arbetet med Cubartimpex, ett statligt organ ansvarigt för exporten av konstnärliga alster. Han arbetade också som översättare, främst av franska författare - bl a från Karibien. Parallellt med detta skrev han emellertid poesi. På 60-talet publicerades bl a diktsamlingen El justo tiempo humano (1962) och La hora (1965).

Enligt Padilla började problemen redan 1964, då han i en artikel kritiserat att en annan författare och tillika statstjänsteman, Lisandro Otero, hade fått ta emot 1963 års romanpris från Casa del las Américas. Han menade att detta kunde vara början till en oroväckande dyrkan av byråkratin.

Padilla föddes i byn Puerta del Golpe, i provinsen Pinar del Río. Som ung studerade han juridik. Han debuterade 1948 med diktsamlingen Las rosas audaces.

Bibliografi – böcker

En mi jardín pastan los héroes (1981)
Romanen handlar om ett intellektuellt par som sjunker allt djupare ned i samhällsfrånvändhet, pessimism och uppgivenhet. Huvudpersonen Julio är en surmagad och jagfixerad individ...