José Eustasio Rivera

När Rivera dog vid 39 års ålder hade han bara skrivit två böcker, en roman och en diktsamling, men hans litterära insats är ändå av stor betydelse. La vorágine (Försvunna i djungeln) från 1924 hör till nyckelromanerna inom den latinamerikanska litteraturen. Den bidrog till att bana väg för den kritiska socialrealism som sedan skulle blomstra under 30-talet. Samtidigt var romanen en föregångare till den s k totala romanen i Colombia, som García Márquez Hundra år av ensamhet (1967) är ett av de främsta exemplen på.

Rivera föddes nära Neiva. Han studerade i huvudstaden Bogotá, där han så småningom blev juris doktor och från 1909 började arbeta som lärare. Han engagerade sig tidigt i politiken och satt även i parlamentet.

Som politiker höll han flammande tal mot USAs imperialistiska strävanden, inte minst 1903 års kanalavtal som gav USA rätten till Panamakanalen. (Panama var före 1903 en colombiansk provins, som bröt sig loss efter ett USA-stött uppror. Sedan var det en enkel sak för USA att få till stånd det eftertraktade avtalet.)

Rivera initierade också undersökningar av de förhandlingar som regeringen förde med utländska oljebolag och var en hård kritiker av det reaktionära prästerskapet.

1921 utgavs Riveras första bok, diktsamlingen Tierra de promisión. Den blev mycket uppmärksammad då den gick långt utöver vad företrädare för den framväxande modernismen dittills hade åstadkommit.

Förutom sina båda böcker skrev Rivera en teaterpjäs och några berättelser.

Eva Stenvång