Juan Rulfo
* 16 maj 1917 † 7 januari 1986Juan Rulfos båda - och enda - böcker El llano en llamas (Slätten i lågor) och Pedro Páramo (Pedro Páramo), utgivna på 50-talet, har haft stor betydelse som inspirationskälla för många av kontinentens författare. 1980 beskrev t ex Nobelpristagaren Gabriel García Márquez i en colombiansk tidning hur Rulfos böcker hjälpte honom att finna de vägar han sökte för att kunna fortsätta skriva.
Rulfo lugnade länge en otålig omvärld med att han höll på med en stor roman med titeln La cordillera - en tid kallade han den för Memoriales - men manuskriptet nådde aldrig tryckpressarna. Flera gånger anlände det till förlaget, men författaren greps alltid av ruelse och drog tillbaka sitt alster. Till slut gav han upp helt och hållet och kastade allt han hade skrivit.
Ända in på 80-talet mottog Rulfo nya pris för sina bägge böcker, som handlar om människor i den torra och tröstlöst ödsliga provinsen Jalisco. Här växte han upp, fjärran från städernas kulturella mångfald, bland människor som inte kunde läsa eller skriva men som vidmakthöll en levande muntlig berättartradition.
Kanske var det denna bakgrund som gett hans verk ett så enkelt och jordnära språk. Han tyckte bäst om att skriva i monologform, precis så som han som pojke hade hört gamla människor berätta.
Hans fullständiga namn var Juan Nepomuceno Carlos Pérez Rulfo Viscaino. Barndomen var tragisk; när han var sex år dödades fadern i cristerosupproret, och några år senare förlorade han även sin mor. Han flyttade då från Sayula till mormodern i San Gabriel för att senare placeras i ett klosterinternat i provinshuvudstaden Guadalajara. 1933 kom han till Mexico City där fick bo hos en farbror som var överste, samtidigt som han studerade bokföring och juridik. Han fick sin första anställning hos immigrationsmyndigheten.
1945 publicerades hans första berättelser i tidningen Pan de Guadalajara. Strax därefter började han ett nytt arbete som kringresande försäljare, vilket innebar att han fick se en stor del av sitt hemland. 1953 blev han ombedd att samla sin dittillsvarande produktion i en bok, vilket resulterade i novellsamlingen Los llanos en llamas. I maj 1954 köpte han ett skrivblock och nedtecknade där det första kapitlet av romanen Pedro Páramo. Han fortsatte att skriva på kvällarna efter arbetet, alltid för hand med en fjäderpenna och grönt bläck.
Hunnen till 300 sidor beslöt han sig för att banta ner romanen till hälften och gjorde ytterligare tre versioner innan han var nöjd.
Efter framgången med dessa böcker var han livligt kulturellt verksam, inte minst som skribent, filmmanusförfattare och föredragshållare. Han hade dock hela tiden olika "vanliga" anställningar, bl a på Instituto Nacional Indigenista där han arbetade med att bevara indianernas kultur. 1976 invaldes han den mexikanska akademin.