Manuel Scorza

Manuel Scorza var en märklig författare såtillvida att han ansåg att det var magiska krafter som styrde hans författarskap snarare än hans egen hjärna. Det magiska inslaget är dessutom starkt närvarande i Scorzas böcker, av vilka hans stora romansvit har blivit den mest kända. Den handlar om den fattiga indianbefolkningen i Cerro de Pasco i Anderna och dess kamp mot oligarkin och mot ett nordamerikanskt gruvbolag.

Scorza bygger på verkliga händelser. 1960 fick han vetskap om en massaker på fattiga indianbönder, och i sin egenskap av journalist åkte han dit för att ta reda på mer. Ingen tidning ville dock publicera hans reportage, och han såg sig till slut nödsakad att informera om vad han kommit fram till på betald annonsplats.

Scorzas avslöjanden, liksom det faktum att han engagerat sig aktivt i bonderörelsen i Cerro de Pasco, ledde till att han anklagades för brott mot statens säkerhet. För att inte riskera fem års fängelsestraff lämnade han Peru 1968 och reste till Paris. Det var där hans ursprungliga planer på att skriva en enklare sammanfattning av händelserna i Cerro de Pasco ändrades radikalt; resultatet blev i stället fem romaner. Scorza var själv av indianskt ursprung. Han föddes i huvudstaden Lima, men tillbringade sin barndom i byn Acoria i Huancavelica i landets centrala delar. Fadern var lantarbetare och mestis, men modern var indian och kom från Huancavelica.

Under skolåren återvände Manuel Scorza till Lima. Han gick först i en katolsk skola och fick sedan ett stipendium för att studera vid det beryktade militära läroverket Leoncio Prado, som Mario Vargas Llosa skildrat i sin debutroman Staden och hundarna.

Scorza började sedan studera vid San Marcosuniversitetet i Lima, men hans politiska aktiviteter ledde till att han fängslades.

När han kom ut från fängelset återstod bara att gå i exil. Mellan 1948 och 1956 bodde han i olika latinamerikanska länder, bland andra Mexiko, Argentina och Guatemala. Under sin tid i Mexiko debuterade han som författare med diktsamlingen Las imprecaciones.

Han fick alltså uppleva två långa perioder i landsflykt. Den sista, i Paris, varade de sista 15 åren av hans liv. Scorza innehade en tjänst som lektor i spanskamerikansk litteratur men reste också mycket. I november 1983 var han på väg till en författarkongress i Colombia när han omkom tillsammans med 180 andra personer i en flygolycka i Madrid. Den vidskeplige Scorza hade dittills vägrat att gå ombord på ett flygplan en lördag. Den 26 november lät han sig emellertid övertalas att göra det för första gången i sitt liv. Det blev också den sista - ett makabert sammanträffande som tycks som hämtat ur Scorzas egen magiska romanvärld.

Eva Stenvång