Muhammed Shukri محمد شكري

Shukri föddes i utfattig familj i en by i Rifbergen i norra Marocko. Familjen tvangs till följd av en förhärjande hungersnöd flytta till Tanger, men Muhammed övergav hemmet redan när han var elva på grund av den misshandel han utsattes för av sin far. Trots vidriga omständigheter var han fast besluten att lära sig läsa och skriva, men det skulle dröja ända tills han blev tjugo innan han kunde sätta sig på skolbänken.

Shukri är huvudsakligen känd för sin självbiografiska debutroman "Det nakna brödet", som han intalade på band för den i Tanger bosatte författaren Paul Bowles. Denne publicerade den sedan på engelska (1973) efter att de marockanska myndigheterna hindrat en utgivning. Den kom ut på arabiska först nio år senare till följd av olika förläggares tveksamhet, eftersom den bröt mot alla litterära tabun som dittills gällt i arabvärlden. Den beskriver på ett enkelt, rättframt språk en gatpojkes upplevelser på samhällets botten, av prostituerade, homosexuella och småbrottslingar, på ett sätt som ingen arabisk författare tidigare hade gjort.

Shukri var ingalunda analfabet längre, när dessa upplevelser kom i tryck. Han fick sin första novell publicerad 1966 och var redan då bekant bland de många internationella författare som ännu bodde eller ofta besökte Tanger. Men han erkände senare att "den överväldigande framgången med 'Det nakna brödet' krossade mig". Han skulle inte skriva något igen på närmare tjugo år. Det blev ytterligare två, huvudsakligen självbiografiska romaner. Han utkom med två novellsamlingar förutom en bok med litterära reflexioner, den första samlingen i början av 70-talet, som nästan hann säljas ut innan den konfiskerades av polisen.

Han vann under senare år ett allt vidare erkännande runt om i arabvärlden liksom i sitt hemland. När han gick bort, sällade sig till och med kung Muhammed VI till hyllningskören med orden att "vårt lands litterära scen förlorat en av sina pionjärer inom romankonsten". Ingvar Rydberg