Den vita boken

Den vita boken möter vi en författare som befinner sig i Warszawa för att arbeta. Med den slags hypersensibilitet som blivit Han Kangs signum fäster berättaren sin uppmärksamhet på sin omgivning, dess historia, struktur, färger.

Zabor eller psalmerna

Zabor har en gåva: han kan förlänga människors liv genom att skriva. I den lilla byn Aboukir, i ett nyligen självständigt Algeriet, sitter han vid dödsbädd efter dödsbädd och fyller sina skrivböcker.

De tyngdlösa

I Mexiko City begrundar en ung tvåbarnsmor sin tid i New York då hon jobbade på ett litet bokförlag för att upptäcka latinamerikanska författare och rörde sig i kretsar av konstnärer, bohemer, udda karaktärer och främmande män som blev hennes älskare.

Författare till yrket

När jag får frågor från unga människor undrar de ofta vad som krävs för att bli författare vilken sorts utbildning, vilka erfarenheter. Samma fråga ställs oavsett var i världen jag befinner mig.

Skönhet och sorg

Tiden och patinan är ett genomgående tema i romanen, som utspelar sig i städerna Kamakura och Kyoto. Den karta som Yasunari Kawabata lägger ut framför oss i Skönhet och Sorg är en vägledning till den gamla kejsarstadens kulturella minnesmärken.

Förklädd

En roman av den store japanske naturalisten Tokuda Shsei (1872-1943)

Eldspår

Under militärdiktaturen i Brasilien (1964-1985) tvingades Ferreira Gullar att leva underjordiskt i sju år, varav sex år i exil. Under denna period av sitt liv bodde Gullar i Ryssland, Chile, Peru och Argentina. Han överlevde tre militärkupper i tre länder.

Med andra ord

Med andra ord är en samling essäer ursprungligen skrivna på italienska, ett språk hon blev förälskad i för tjugo år sedan.

Livet utan masker

Författaren Maryse Condé föddes i Pointe-à-Pitre på Guadeloupe 1937 som det yngsta syskonet i en skara på åtta barn. Hennes mor var lärare och hennes far banktjänsteman. Föräldrarna hade stora ambitioner för sin dotter.

Blåsa liv

Clarice Lispector skapar i Blåsa liv den fiktiva personen Författaren, som i sin tur skapar romangestalten Ângela genom att likt Gud i skapelseberättelsen blåsa liv i sin gestalt. Han gör det för att kunna föra en dialog med sig själv, för att samtala med sitt mörka inre.