Chicago

Översättare:
Original: Chicago
Romaner Egypten
Ämnesord:

Alaa al-Aswany har här följt upp sin succéroman "Yacoubians hus" med ytterligare en vid namn "Chicago". Han studerade själv några år i denna stad och känner väl till förhållandena. I centrum står Illinois-universitetets medicinska fakultet, som utgör fond för dramer och förvecklingar bland egyptiska studenter och universitetslärare med en del amerikaner som bifigurer. Det är fråga ett 15-tal personer, deras bakgrund i Egypten, akademiska karriärer, kärleksrelationer och (i bokens senare del) den egyptiska säkerhetstjänsten alltmer förödande inblandning. Några studenter är nyanlända på stipendium från hemlandet. Andra befinner sig på olika stadier av integration i det amerikanska samhället, som dock inte utan vidare accepterar dem, allra minst efter attentaten den 11 september 2001.

En kvinna försöker leva efter de islamska regler hon fostrats till, men inleder en utomäktenskaplig förbindelse och blir gravid. En ung student bär på författardrömmar och kämpar för ett öppnare, mer demokratiskt Egypten, förföljs av säkerhetstjänsten och stämplas som terrorist. En son till en godsägare i det gamla Egypten, som demonstrativt anammat den amerikanska livsstilen, måste ompröva allt när hans dotter fastnar i drogmissbruk. Även motsättningen mellan kopter och muslimer får dramatiska uttryck så här långt från hemlandet.

Sociala realiteter skildras utan försköning (inte bara amerikanska missförhållanden, de har alltid kunnat behandlas, utan främst de på hemmaplan.) Inga tabun tycks finnas kvar i denna nya litteratur. Om al-Aswanys bok publicerats i Egypten i detta ocensurerade skick, är det tydligen möjligt att säga vad som helst inte bara om sexualitet utan också om landets nergångna, skriande orättvisa samhälle och dess självgode, tyranniske president.

Romanens avslutning kretsar för övrigt just kring denne presidents med spänning emotsedda besök i Chicago. Några vill uppvakta honom med skarpa krav på reformer och mer demokrati och rättssäkerhet. Andra är mer avvaktande och räddhågade. Den idealistiska gruppen infiltreras dessutom av säkerhetsagenter och den som ska tala för den ärade gästen sviker genom att inte läsa upp den avsedda protestskrivelsen utan hålla ett kort svassande lovtal.

Bokens uppläggning kan kritiseras för att de inblandade personerna är lite för många för läsaren att hålla reda på och även för följetongsstilen. Den systematiska övergången till ett nytt kapitel just när det är som mest spännande går för långt. När man just fängslats av en handling och dess personer, kastas man över i en annan situation, där man knappt kan erinra sig vilka de inblandade är. Men några personer gestaltas så levande att man följer dem med stadigt växande spänning.
Ingvar Rydberg