Det brinner på berget

Nanda Kaul i Det brinner på berget är änka och har dragit sig tillbaka från världen till en ödslig bergstrakt i norra Indien för att tillbringa sin ålderdom i avskildhet och sinnesro, långt från alla människor, känslor och önskningar. Grå, sidensvept och rakryggad lever hon ett fullständigt ensamt liv. Hennes gestalt har en säregen skönhet, liksom det renspolade landskapet omkring henne, klipporna, tallarna, den grå kargheten. Men Nanda Kaul är frusen, förstelnad. Hon ser inte den fullmogna gula aprikosen eller härfågelns ömkliga ungar; hon skyr dem som söker hennes hjälp. I stället har hon övat sig i stillhet och samling, i avståndstagande, varje dag, ett helt liv. Hon strövar ensam omkring på sitt "fält av gråa tankar". Av rädsla har hon dragit sig undan efter ett liv i plikt och tvång, uppoffring och förnekelse, efter ett förödmjukande äktenskap, som hon upplevt som en snara kring halsen. Livet på berget är en flykt undan denna sanning. Hon lever vänd mot döden och det döda i livet. Till huset kommer en väninna från barndomen, Ila Das, som är en ensamstående mycket fattig socialarbetare. Mötet med Ila rycker Nanda Kaul ur hennes förstelning och hon ser, atthon byggt sin frid på en livslögn - på rädsla i stället för på ett reellt val. Då har emellertid Ila Das dött, våldtagen och mördad på hemväg från berget.

Margareta Petersson