Guds stad
Cidade de Deus, som romanen handlar om, finns i verkligheten. Stadsdelen kom till på 1970-talet för att hysa människor som förlorat sina hem vid en översvämning. Ett par decennier senare hade Cidade de Deus blivit ett av de farligaste storstadsområdena i hela Brasilien, med kriminella gäng som stred med varandra. Många var inblandade i den omfattande narkotikahandeln i området.
På basis av intervjuer med unga kriminella i förstaden skrev Lins denna roman, som skildrar det ofattligt svåra våldet i förstaden och tecknar en skarp bild av den närmast totala bristen på möjligheter för de barn och unga som växer upp här och som för de flesta leder till kriminalitet i en eller annan form. Allt i romanen är sant, hävdar författaren. Han beskriver våldsdåd efter våldsdåd in i varje minsta blodig detalj och den handling som man förväntar sig i en roman är i denna lika planlös som det liv som de människor romanen skildrar lever.
Personskildringarna är ofta närmast skissartade, och glimtarna av "vanligt" vardagsliv och normala händelser få. Musiken, fotbollen, festerna - det som sätter litet guldkant på en annars närmast outhärdlig tillvaro - finns dock också där, liksom ibland kärlek.
Bland de individer vi får följa närmare finns Busca-Pé, som så småningom lyckas skapa sig ett liv utan kriminalitet, och Inferninho som författaren säger sig ha identifierat sig mest med.
Att läsa de 594 sidor som romanen omfattar i sin svenska översättning är som att genomlida en enda lång mardröm. Den längtan som då och så skymtar fram hos dessa svårt depraverade och drogade människor om ett bättre liv - inte alltid kantat av obegränsad tillgång till pengar utan också andra värden - gör läsningen ännu mer plågsam.
Eva Stenvång
De båda favelakillarna Busca-Pé och Barbantinho delar en joint vid floden och drömmer om framtiden: den ene vill bli fotograf och den andre livräddare på Copacabana eller någon annan av Rios stränder. Inte alltför orealistiska drömmar, trots fattigdomen och den bistra verklighet som tränger sig på i deras tankar. Men snart rusar de skräckslagna därifrån; några döda kroppar som färgar vattnet rött kommer flytande på floden.
Några sidor senare får vi bevittna det första gasbilsöverfallet, som sker med dragna pistoler i bästa vilda västern-stil. Det är "Tillgivna trion", Inferninho, Tutuca och Martelo, som slår till. Här börjar den skildring av brottsligheten som håller läsaren i ett järngrepp till sista sidan och som kulminerar med det ohyggliga kriget mellan områdets härskare, narkotikahandlaren Zé Miúdo, och den sympatiske arbetargrabben som blev bandit och blodtörstig hämnare, Zé Bonito.
Guds stad (Cidade de Deus) är en av senare års mest uppmärksammade och lovordade romaner i Brasilien. Bostadsområdet Cidade de Deus invigdes 1966 och blev så småningom ett av Rio de Janeiros största favelaområden. Paulo Lins kallar det för en "neofavela", eftersom husen är av betong och byggdes av myndigheterna, men området på alla andra sätt liknar Rios åtskilliga kåkstäder.
Författaren medverkade under åtta år i en antropologisk undersökning om kriminaliteten i Cidade de Deus. Han var informant och gjorde intervjuer. Med utgångspunkt i detta material har Lins i sin roman gjort en stor muralmålning över de sociala förändringar som har ägt rum på platsen från 1960-talets mitt till 1980-talets början, då området beskrevs som den farligaste platsen i Rio de Janeiro. Han skildrar brottslighetens utveckling från de mindre gasbilsrånen till den allt brutalare kriminaliteten i och med narkotikahandelns ökade betydelse för de lokala banditerna.
Förlagsinformation