I väntan på barbarerna

Översättare:
Original: Waiting for the barbarians
Romaner Sydafrika
Ämnesord:

Berättaren i denna allegori om imperialism och en kulturs sönderfall är en gammal domare i ett avlägset gränsområde i ett fiktivt kejsardöme. I imperiets utkanter, på gränsen till öken och de nomadiska barbarernas land, är han satt att, som "civilisationens" sista utpost, upprätthålla lag och rätt. Han är en liberal humanist av den gamla skolan, men långsamt tvingas han inse att en ny tid randats och att en ny tids män, företrädda av överste Joll och hans gelikar, tagit kommandot. För att tvinga barbarerna till underkastelse väjer de inte för någon form av våld och tvekar inte inför någon grymhet. Domaren, som har gripits av en nästan olidlig känsla av skuld, tar hand om en barbarflicka som våldtagits och torterats av militären och hon blir hans älskarinna, men deras förhållande fullbordas först när han är på väg att återbörda henne till hennes folk och de står i begrepp att skiljas. Med plågsam realism beskriver romanen de mest hårresande grymheter och diskuterar drivkrafterna bakom såväl det maktberusade våldet som den liberala humanismen. Paralleller mellan denna roman och Joseph Conrads Mörkrets hjärta (1902) finns i skildringen av våldets psykologi.

Barbro Norström Ridaeus