Ingen i världen
Denna självbiografiska roman, som väckte sensation vid publiceringen i England sommaren 2006, skildrar tillvaron i Libyen under några dramatiska månader 1979, sedd ur en nioårig pojkes perspektiv. Han är ensamt barn till en affärsman som reser mycket, även utomlands, och en kedjerökande och inte alltid nykter ung mor, som försöker hålla ihop familjen och blundar för rättslösheten i samhället, också när den drabbar dem på mycket nära håll. Mycket utspelas inom hemmets fyra väggar, särskilt i relationen mellan pojken och modern. Pojken längtar efter fadern som ofta är borta. Han leker med andra barn i det villakvarter där de bor och umgås med dem också i skolan.
Men Qadhafi-regimens godtycke gör sig överallt märkbart, för att inte tala om den överallt påträngande personkulten. Den uppskattade läraren Rashid, som vi får följa på en utfärd med klassen till den romerska ruinstaden Leptis Magna, misshandlas och arresteras av några män från stadsdelens "revolutionskommitté". Han är granne till familjen. En annan granne är chef inom säkerhetspolisen och har utbildats av KGB i Moskva. Han och hans beskäftiga fru har här haft sina fingrar med i spelet. Rashid har faktiskt ägnat sig åt en del, om än ganska amatörmässig, opinionsbildning, tillsammans med pojkens far. Snart häktas också denne och ett oroligt sökande efter var han befinner sig och hur han behandlas tar vid. Samtidigt börjar TV visa förhör med den stackars Rashid. Han torteras och förmås erkänna förbrytelser mot Ledaren och folket. Till slut blir han offentligt hängd under pöbelaktiga former och med full publicitet. Pojkens far återbördas dock till hemmet. Men i en om möjligt ännu kusligare skildring ligger han länge under ett lakan och det dröjer flera dagar innan pojken får en skymt av hans ansikte, ett horribelt sönderslaget ansikte där ögonen knappt syns. För att avlägsna pojken från dessa förhållanden skickas han till Kairo för att fortsätta sina studier där under högt uppsatta vänners beskydd. Där blir han också kvar.
Romanen upprätthåller en god balans mellan pojkens lilla och politikens stora avskräckande värld. Den ger också plats för stämningar och miljöskildringar av detta land, vars folk i mer än ett avseende lever inklämt mellan öknen ("Överstens" hem och inspirationskälla) och ett intensivt blå Medelhav med dess fantasieggande öppningar mot yttervärlden.
Ingvar Rydberg