Ingenstans i min fars hus

Efter en rad historiska romanfresker som frammanat hennes algeriska hemland, släpper Assia Djebar här fram ett flöde intimistiska minnen. Det har blivit hennes mest personliga bok. Hon återuppväcker med klarsynthet och finkänsla en individuell historia, vars projicerade skugga samtidigt är hennes folks. Romanen rymmer mycket av verklighetsbakgrunden till hennes verk och skildrar samtidigt en kolonial värld full av slitningar. Men någon vanlig självbiografi har inte varit avsikten. Boken följer visserligen en kontinuerlig personlig utveckling, men författarinnan stannar företrädesvis vid mer eller mindre traumatiska situationer som belyser konfrontationer med omgivningen.

Romanen utspelas från 1936, Djebars födelseår, till 1953. Den förflyttar läsaren mellan en kolonialby på landet, Blida, Cesarea och slutligen Alger, beroende på var Djebars far, en skollärare, arbetar. Hon växer upp i en delad barndomsvärld, mellan den auktoritäre men omtänksamme fadern och en aristokratisk, tillbakadragen mor, som besöker det moriska badet tillsammans med henne och avslöjar de kvinnligas festernas magi för henne.

Från tioårsåldern bor hon på en internatskola två timmars bussresa hemifrån. De allra flesta eleverna där är europeiska flickor. Hon upptäcker på allvar "de andras värld", inte minst tack vare sin passion för böcker och kanske lika mycket en fransk väninnas förtroligheter. Hon kastar en fascinerad blick på sin tid med dess motsatta läger. Franska kaféer ligger på ena sidan gatan, de arabiska på den andra. Deras klientel, uteslutande män på båda sidor, iakttar varandra fientligt. Franska par, som dansar till dragspelsmusik på byns torg, observeras av algeriska proletärer i det omgivande mörkret. De gör sina egna reflexioner.

När familjen slår sig ned i Alger, förvandlas modern överraskande snabbt till en europeiskt präglad borgarfru. Den unga flickan å sin sida älskar att ströva omkring i denna storstad efter dagens skoltimmar på gymnasiet. Hon berusas av en poetisk känsla av rymd och frihet. Redan tidigare har hon påbörjat en hemlig brevväxling med en ung man och en kärlekshistoria avtecknar sig. Men ett år innan landets befrielsekrig tar sin början, avbryts förbindelsen. Ett gräl leder till att flickan försöker ta livet av sig genom att kasta sig framför en spårvagn. Det blir förbluffande nog inte slutet på den förbindelsen. Men det blir en brytpunkt i hennes liv, som hon vill bearbeta och resonera igenom i ett slags psykoterapi efter att alltför länge ha tigit om saken, även för sina allra närmaste. Det blir denna romans slutackord.

Ingvar Rydberg