Laglöshetens tid

I Laglöshetens tid skildrar Soyinka på en realistisk och kraftfull prosa hårresande scener från ett land i inbördeskrig. Landet är fiktivt, men boken skrevs strax efter det att han släppts från fängelset där han avtjänat ett arton månaders fängelsestraff för sina försök att stoppa Biafrakriget, och det är svårt att inte dra paralleller. Dock har Soyinka själv förklarat att det inte är frågan om någon genomgående allegori. I boken finns också passager av stor lyrisk skönhet, särskilt i beskrivningarna av Aiyéró, det samhälle där den korrupta Kartellen ännu inte fått övertaget.

I Aiyéró härskar balans mellan tradition och förnyelse, där finns gemenskap och harmoni, kollektiv produktion och gemensamt ägande. Ofeyi, schlagerkompositör och PR-man för Kartellen, som driver landets mäktiga kakaoindustri och vars maktapparat sträcker sig långt in i militärregeringen, anländer till Aiyéró för att för Kartellens räkning undersöka denna blivande marknad för Kakao-bix och Kakaowix. Han värvas emellertid för Aiyérós sak och i skydd av en reklamkampanj drar han snart runt med Zaccheus och hans Kakaoorkester och motarbetar Kartellen och förvanskar deras budskap i satiriska sånger. Men Kartellen visar snabbt musklerna och hans älskade, sångerskan Iriyise, hotas till livet. Innan brytningen med Kartellen blir definitiv sänds han på en påtvingad studieresa för att utsättas för den kapitalistiska världens lockelser och på så sätt hamna på Kartellens linje. För Kartellens vidkommande måste resan betraktas som ett misslyckande: på en flygplats i Europa träffar han terroristen Demakinsom går under täcknamnet Tandläkaren. Med denne diskuterar han våld kontra icke-våld. Ofeyi tror på upplysning och propaganda för att bekämpa våldet, Tandläkaren tror att terror endast kan bemötas med motterror, en linje som Ofeyi långsamt tvingas acceptera under handlingens gång.

Samtidigt som Aiyérós gemenskapsfilosofi i Ofeyis tolkning och med Kakaoorkesterns hjälp börjar slå rot i den utnyttjade och förtryckta befolkningen, blir fiendens motdrag allt brutalare. Kartellen sätter igång en klappjakt på utflyttade Aiyéróbor, men blodbadet växer till att omfatta alla som lämnat sin hembygd för att flytta till en annan landsända. Laglösheten sveper över landet. Avskyvärda brott begås: havande kvinnor sprättas upp, kyrkobesökare bränns inne och massakreras, bårhusen förvandlas till slakthus. Iriyise rövas bort och Ofeyi börjar sitt nedstigande i underjorden för att rädda henne.

Stilistiskt är Laglöshetens tid ingen lättläst bok, men all ansträngning lönar sig. Texten är komplex, fylld av symboler, ibland mycket abstrakt, men flödande, ymnig, penetrerande. Bilder och symboler från växtriket spelar en viktig roll. Så kallas t. ex. ledaren i det självförsörjande jordbrukssamhället Aiyéró (den roll Ofeyi axlar) för Sädens Väktare. Också bokens kapitel bär namn som förknippas med vegetationsprocessen: Sådd, Knoppar, Tentakler, Skörd, Sporer. Det är en bok fylld av litterära anspelningar: Shakespeare utnyttjas, liksom T.S. Eliot och Yeats. Bibeln hänsyftas på i flera fall, men den kanske uppenbaraste hänsyftningen är på den grekiska myten om Orfeus och Eurydike.
 

Barbro Norström Ridaeus

I