San'a - Öppen stad

I krig händer det ofta att en regering förklarar sin huvudstad vara en ”öppen stad”. Det innebär att man har uppgett varje anspråk på att försvara staden och låter fiendearmén inta den på villkor att skona befolkningen och kulturarvet. Manila, Bryssel, Paris och Rom är några exempel på städer som förklarats vara ”öppna” under Andra världskriget. Det är dock inte i den betydelsen som San’a, först Nordjemens och senare fr.o.m. 1990 det enade Jemens huvudstad, här beskrivs som ”öppen stad”. Som en av romanens gestalter uttrycker det blev San’a varje gång landet fick byta härskare eller regim en stad ”öppen för plundring”, med digra konsekvenser för dess invånare.  

Det ”Arabia Felix” som beskrivs i denna korta roman är långt ifrån ett lyckligt land. Ett av romanens nyckelord är faktiskt ”tragedin”, som drabbar varje jemenit i form av både utländsk ockupation (britterna lämnade Sydjemen först i november 1967) och inhemsk despoti. ”Ju mer vi lever genom våra jemenitiska livs olika bestyr desto mer förstår vi tragedins djup”, säger romanens huvudperson, Nu’man, och fortsätter, ”men ju mer vi flyr och undviker att bemöta tragedin desto djupare slår den rot i vår mark. Vi skänker den nytt liv. För att utrota tragedin måste vi veta vem vi är.” Nu’man, en ung jemenit, är på väg från Aden hem till byn. Som så många andra i detta sägenomspunna men utarmade land, har han velat utbilda sig och bidra till något slags framåtskridande för sitt folk. Men även när både viljan och förmågan finns, förslår de ändå inte när både historiens och naturens krafter skoningslöst slår till…

ur Heshams Baharis förord  Läs hela