Tant Safiyya och klostret
Övre Egypten, som kulturellt sett börjar redan några mil söder om Kairo, har haft en ganska stor minoritet kopter, av vilken många i modern tid utvandrat till Kairo och Alexandria. De har tills nyligen levt fredligt med sina muslimska grannar. Historiskt sett har förekommande trakasserier snarare härrört från myndigheterna än dessa grannar. Området är samtidigt hela det kristna klosterväsendets vagga, med uråldriga traditioner.
Den här lilla romanen, författarens tredje när den utkom 1991, utspelas i en by i närheten av Luxor, utanför vilken ett kloster är beläget. Dess munkar är allmänt omtyckta. En ung pojke, den här bokens berättare, levererar vid några festdagar på året läckra mördegskakor till dem på sin mors uppdrag. Även annars trivs han bra i klostret, som inte bara är ett stort byggnadskomplex utan också har vidsträckta odlingar.
Men också släktingar och vänner får del av uppvaktningen. Mest tycker pojken om att gå till tant Safiyya, en avlägsen släkting, bara sju-åtta år äldre än han själv. När hon kramar om honom, kan han andas in doften av den jasminparfym hon stänkt över sig. Alla tror att hon ska gifta sig med Harbi, en ung man lika ståtlig som hon är vacker. Men istället kommer helt överraskande ett frieri från traktens störste jordägare. Harbi tycks vara helt införstådd med detta och den chockade Safiyya accepterar i all hast erbjudandet och flyttar in i bejens palats.
Bejen får efter en tid för sig, kanske efter förtal, att Harbi är ute efter att döda hans nyfödde son, så att denne inte kan ärva honom. Han försöker ställa Harbi till svars genom tortyr, utförd av några hantlangare i hans närvaro. Harbi tvingas döda bejen för att rädda sitt liv. Efter en fängelsevistelse tar han sin tillflykt till traktens kloster. Bara där känner han sig trygg. Ty alltsedan mordet har han måst räkna med att falla offer för den obönhörliga blodshämnden. Utanför väntar den nu helt förändrade tant Safiyya på att få honom dödad, även om hon måste vänta på att hennes lille son har växt upp så att han kan verkställa vedergällningen.
Fler element kommer in i handlingen. Stråtrövare börjar visa sig i byn, en del av dem ganska godmodiga, andra mer aggressiva. Sexdagarskriget 1967 äger rum och Israel ockuperar Sinai. Även denna avlägsna by grips av en spontan mobiliseringsanda. Alla möjliga samhällsgrupper vill ställa upp för att försöka återta vad som förlorats. Till slut riktas uppmärksamheten åter på romanens huvudpersoner. Den sjuklige Harbi dör och även Safiyya tynar bort. I en epilog långt senare tar jagpersonen, nu bosatt i Kairo, nuet som utgångspunkt för diverse reflexioner och frågor.
Det bör nämnas att Baha Tahirs familj härstammar från trakten av Luxor, så man kan utgå från att han har förstahandserfarenhet av områdets liv och traditioner.
Ingvar Rydberg