En väckarklocka i barn- och ungdomslitteraturen

Svenska barnboksinstitutets bokprovning visar att utgivningen av barn- och ungdomslitteratur ökar i Sverige för sjätte året i rad. År 2015 gavs det ut 2 089 barn- och ungdomsböcker i Sverige. Det är en ökning med 229 titlar, vilket innebär att utgivningen återigen är rekordstor. Utav samtliga verk är 56% svenska original och redan förra året poängterade Sbi att de svenska originalen inte har dominerat så här stort sedan 50-talet.

Historiskt sett har den översatta litteraturen haft majoritet i svensk utgivning, men 2009 minskade de översatta verken medan utgivningen av svensk barn- och ungdomslitteratur började blomstra. Under de senaste åren har utgivningen av översatta barn- och ungdomsböcker dock börjat växa igen. 2015 var det den översatta litteraturen som procentuellt ökade fortast, men fortfarande är den inhemska svenska litteraturen större. Nytt för senare år är att även svenska verk översätts inom Sverige, då de ges ut med parallelltext på andra språk, vilket innebär att den svensktillverkade produktionen egentligen är ännu större än de 56% som redovisats.

Av de verk som översätts kommer mer än hälften från engelskspråkig litteratur, resten består till stora delar av nordiska språk, samt tyska och franska. Enstaka exemplar översätts från andra språk, men även dessa kommer främst från länder inom Europa. Man skulle kunna tro att den engelskspråkiga litteraturen även innefattar barn- och ungdomsböcker från en del länder utanför väst, men Sbi:s undersökningar visar att så inte är fallet.

Den barn- och ungdomslitteratur som producerats utanför väst ges främst ut från specialiserade förlag, så som Hjulet och Trasten. Men genom den snäva utgivning missar vi emellanåt till och med internationellt prisbelönta bilderboksförfattare. Däremot är vi bättre på att plocka in det som är populärt i ungdomslitteraturen, vilket oftast kommer från USA. Innehållet i barn- och ungdomsböcker visar dock att vi blir mer medvetna och har ett behov av att skildra en större värld. De trender som syns i årets bokprovning avspeglar den oro som finns i världen och det faktum att miljoner barn och vuxna är på flykt. Tidigare år har ensamhet, utanförskap och klasskillnader stuckit ut som tydliga teman, och den senaste utgivning kan ses som en fortsättning på detta. Exempel på sådana titlar är bl.a. bilderboken Om du skulle fråga Micha (Kabusa) av Viveka Sjögren, samt den prisbelönade Sabelles röda klänning (Mirando) av Marina Michaelidou-Kadi.  

Hur mångkultur skildras i barnlitteraturen är något som har förändrats fort de senaste åren. Vi har gått från att främst beskriva en vit medelklass, där andra kulturer endast tagit plats genom semesterresor och genom ögonen på etniska svenskar, till att olika kulturer börjar bli självklara inslag. Det skapas berättelser med mångkulturella huvudkaraktärer där karaktärens etnicitet inte behöver hamna i fokus, utan där vanliga vardagsproblem är det centrala i handlingen. Precis som homosexuella, bisexuella och transsexuella karaktärer har fått kämpa, så har även den mångkulturella karaktären fått arbeta för att ta sig bort från att vara en bifigur som blir betraktad utifrån, för att bli en huvudperson som berättar sin egen berättelse.

Trendanalys i utgivningsskogen
I början på 1900-talet var Sverige precis som stora delar av Europa, i en nationalistisk våg. Här skapades mycket av det som vi idag förknippar med det typiskt svenska, de vajande björkarna, den förhärligande naturen, det dova granskogarna. I romantikens kölvatten samlade man på ur-berättelser och letade efter det genuint svenska. Om man läser Elsa Beskows Tomtebobarnen (Bonnier Carlsen) som gavs ut 1910, så ser man flera av de drag som även ekar i förra årets utgivning. Beskow fokuserar på de små detaljerna i naturen och uppmärksammar det otroliga som finns precis utanför dörren. En liknande titel från 2015 års utgivning skulle kunna vara Bosses rymdäventyr (Bonnier Carlsen), där mormor lyckas uppmärksamma Bosse på vilket spännande myller som kan hittas på mycket närmre håll än han förväntat sig om man bara är uppmärksam. 

Många av 2015 års titlar försöker hjälpa barnet att få grepp om världen, flera världsatlas och böcker om världshistorien publicerades och temat ”litet och stort” återkommer. Precis som hos Beskow kan man avläsa en önskan om att skapa en trygghet genom att göra världen mer lätthanterlig, då man antingen paketerar världen eller fokuserar på en väldigt liten del av den. I år är det också flera böcker som manar till att odla sin egen trädgård eller laga mat, så som Lilla grönsakslandet: odla, skörda, äta (Alfabeta), Odla: steg för steg (Rabén Sjögren) och Var kommer maten ifrån? (Rabén Sjögren). Beskows detaljstudier lärde läsaren om svenska djur och ätbara svampar, och på samma sätt värderas det praktiska lärandet än idag.   

Som kontrast mot den trygghetsskapande litteraturen finns det ett starkt våldstema i ungdomsböckerna. Våld skildras även i några av kapitel- och mellanåldersböckerna, bland annat i Min brorsa heter Noa (Alfabeta) och Men finns ändå (Rabén Sjögren), men i böcker för de yngre är våldet oftast förknippat med mobbing. Ungdomsböckerna skildrar däremot världar som går under och hotas. Artificiella världar där barn skapas i en konstgjord livmoder, där kärlek och närhet inte existerar. Barn framställs ofta som de som ska stå för räddningen, även i böcker för yngre åldrar. En fråga som ofta återkommer är hur långt man kan gå innan man själv blir det monster som man försöker bekämpa.

Så visst är dagens barn- och ungdomsböcker påverkade av oron i samtiden. Det är 70 år sedan andra världskriget tog slut och flera böcker knyter an till historien och den flykt som skedde då. Ilon Wiklands Den långa, långa resan (Brombergs) har återutgivits och även Tove Janssons Mumintroll som skapades i efterkrigstiden (och som också skildrar flykt och en fristad), har givits ut på nytt. Kanske har vi lättare att knyta an till den våg av människor som behöver hjälp när det ställs i perspektiv till tidigare katastrofer. Det blir ett bevis på att vi har klarat av att möta problem i tidigare skeenden, och att vi inte ska göra sämre ifrån oss denna gången. Dock kan jag tycka att vi inte enbart ska leverera denna väckarklockan till våra barn.        

Alice Svanstein, praktikant på Världsbiblioteket i Solidaritetshuset

Se även artikeln Världsbibliotekets bokprovning 2014-2015