Camara Laye

Camara Laye föddes i Kouroussa i Guinea, i en muslimsk guldsmedsfamilj som tillhörde malinkefolket. Hans utbildning sträckte sig från den muslimska koranskolan i Kouroussa, över tekniskt gymnasium i Conakry, till en teknisk högskola i Argenteuil nära Paris. Han hoppades kunna fortsätta sina studier, men brist på pengar tvingade honom att söka arbete som mekaniker vid Simcas bilfabrik. Arbetet varvades med en kvällskurs på Conservatoire des Arts et Métiers, men han levde mycket isolerad och han plågades ständigt av hemlängtan och oro för sin ekonomi.

L'Enfant noir, hans kärleksfulla skildring av sin barndom, tillkom under denna period. Boken väckte omedelbar uppmärksamhet och hyllades som en klassiker av många kritiker. Andra förhöll sig däremot mera kritiska. Författaren Mongo Beti från Kamerun ansåg att Laye inte var tillräckligt engagerad i Afrikas verkliga problem utan bara skrev för brödfödan. Laye tog åt sig av kritiken och försvarade sig indignerat.

Le regard du roi (1954; The radiance of the king, 1965), Layes andra bok, är en symbolisk roman som tolkats på många sätt. Huvudpersonen, den vite Clarence, som kommit till Afrika för att finna frid och försoning, ger sig ut att söka den afrikanske konung han tidigare bara skymtat och i vars tjänst han vill inträda. Han är beredd till vilka umbäranden som helst för att komma honom nära. När han till sist finner sin konung och sluts i dennes famn, har han också funnit sig själv och meningen med sitt liv.

Laye återvände till Guinea 1956, och när självständigheten kom 1958 började han engagera sig politiskt.

I den självbiografiska Dramouss (1966; A dream of Africa, 1970) återvänder berättaren till sitthemland efter sex år i Paris. Han återupptäcker sitt eget land och finner de traditionella värdena ersatta av politiskt våld och förtryck. I en vision upplever han det kaos som skall komma.

Layes allt starkare kritik av Sékou Tourés regim tvingade honom i landsflykt 1965. Han flyttade slutligen till Senegal där han erbjöds en forskartjänst vid Institut Fondamental d'Afrique Noire i Dakar.

Det var genom sin forskning i malinkefolkets muntliga berättartraditioner som han inspirerades till sin sista bok Le maître de la parole: Kouma Lafôlô Kouma (1978; The guardian of the word, 1980) en nittioårig griot (sagoberättare) berättar här sin version av legenden om Soundiata Keita, malinkehärskaren som på levde på 1200-talet.

Barbro Norström Ridaeus