Ernesto Sábato

Ernesto Sábato räknas till de främsta författarna i Argentina. Det är romanerna, tre till antalet, som gjort honom internationellt känd. Han har också skrivit essäer och gjort sig känd som en stridbar intellektuell med stor integritet.

Efter demokratiseringen i Argentina blev han ombedd av den dåvarande presidenten Alfonsín att leda en kommission med uppdrag att utreda de många fallen av försvinnanden under militärens "smutsiga krig". När den mycket omskrivna rapporten, El informe Sábato, utkom i september 1984 tvingades författaren fly utomlands hals över huvud för att de många hoten från diktaturens tillskyndare inte skulle bli verklighet. Däremot behövde han aldrig lämna Argentina under diktaturåren.

Sábato, som föddes i Rojas i provinsen Buenos Aires, utbildade sig från början till fysiker. 1938 studerade han fysik vid det berömda Curielaboratoriet i Paris. Under denna tid kom han i kontakt med de franska surrealisterna. Senare studerade han också i USA, men övergav övergav så småningom fysiken för litteraturen.

1948 utgavs hans första roman, El Túnel (Tunneln), som också innebar hans internationella genombrott.

Förutom sina två senare romaner har han skrivit essäer där han behandlat nutidsmänniskans situation.

Sábato är metafysikern framför alla andra inom den latinamerikanska litteraturen, den ständige utforskaren av de dolda krafter som påverkar människan. I sina romaner, som egentligen utgör ett slags trilogi där samma personer hela tiden återkommer, har Sábato skapat ett märkligt universum som det krävs en hel del tålamod att tränga in i. [Eva Stenvång]

Läs om Sábato i Jöran Mjöbergs bok Latinamerikanska författare (1988)