Junichirō Tanizaki 谷崎 潤一郎

* 24 juli 1886 i Tokyo, Japan † 30 juli 1965 i Yugawara, Kanagawa, Japan

Junichiro Tanizaki är en av Japans mest kända 1900-talsförfattare. Han föddes i en relativt välbärgad småföretagarfamilj, som sedan råkade i ekonomiska svårigheter, och växte upp i en traditionellt japansk miljö i Tokyos innerstad. Som barn fascinerades Tanizaki av kabukiteater och av de färgstarka dans- och teaterföreställningar baserade på historiska legender som uppfördes vid små tempel i grannskapet.

Under skoltiden väcktes hans intresse för litteratur, såväl kinesiska klassiker som japanska litterära verk, och han kom även i kontakt med västerländsk historia och poesi. I sin ungdom var han starkt påverkad av västerländska författare som Edgar Allan Poe, Charles Baudelaire och Oscar Wilde.

Tanizaki påbörjade universitetsstudier, som han dock inte avslutade, och under sin tid vid Tokyo-universitetet var han med om att grunda en litterär tidskrift, där han publicerade sina första berättelser. Redan i sin korta debutberättelse Shisei (tatueringen) 1910 tar Tanizaki avstånd från den bekännande jag-romanens berättarstil som kommit att känneteckna den japanska naturalismen, som var förhärskande vid den tiden. I denna berättelse tar Tanizaki upp ett tema som skulle bli återkommande i hans författarskap, nämligen sökandet efter den perfekta skönheten, en skönhet förknippad med grymhet, död och självförstörelse.

Skönheten i Tanizakis romaner har ofta sin grund i erotik, och kvinnofigurerna får i romaner som Chijin no ai (en dåres kärlek) symbolisera en perfektion som samtidigt står för makt och ondska. De manliga huvudpersonerna attraheras av skönheten i grymheten och går på ett masochistiskt sätt sin undergång till mötes.

I motsats till naturalisternas vardagliga skildringar ville Tanizaki komma åt själens mörka skrymslen och de omedvetna, irrationella krafter som ofta styr människors liv. Många av hans romaner har en laddad atmosfär, som gränsar till det morbida, och den mörka underton som präglar särskilt hans tidiga verk gjorde att han betecknades som "demonisk".

I motsats till författare som Kawabata och Akutagawa, som eftersträvade en lyrisk prosa, vände sig Tanizaki mot lyrismen inom romankonsten och menade att det var romanens handling och strukturen i kompositionen som var väsentlig, och hans romaner bärs mycket riktigt oftast upp av en mycket skickligt konstruerad intrig. Liksom så många andra japaner under Meiji-perioden - den tid då Japan efter århundraden av isolering öppnade sig mot västvärlden - upplevde Tanizaki en konfliktfylld konfrontation med det västerländska. Kontrasten mellan japanska traditioner och västerländska nymodigheter är ett grundläggande tema i hans romaner, och i hans tidiga verk jämställs attraktionskraften i det västerländska med den hos den onda kvinnan.

Den stora jordbävningen i Kanto-regionen 1923 blev en vändpunkt i Tanizakis liv och författarskap. Han flyttade efter jordbävningen från det västerländskt präglade Yokohama till den traditionsrika Kansai-regionen, där han bosatte sig i Osaka. Hans tidigare idealisering av det västerländska kom därefter att övergå till en uppskattning av det traditionellt japanska. Detta kom till uttryck bland annat i romanen Tade kuu mushi översatt till svenska som Somliga tycker om nässlor, där huvudpersonen slits mellan det traditionella och det moderna, det japanska och det västerländska, representerat av de två kvinnliga huvudpersonerna och av städerna Tokyo och Osaka, för att mer och mer inse värdet av de gamla traditionerna.

Även i en av sina intressantaste skrifter, den berömda essän Inei raisan, översatt till svenska som Till skuggornas lov, ställer Tanizaki den traditionella japanska estetiken mot det västerländska och framhåller det tilltalande i det vaga och halvdunkla, som öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.

Tanizakis intresse för japansk tradition kommer också till uttryck i hans intresse för klassisk japansk litteratur. Han ägnade många års arbete åt att översätta hovdamen Murasaki Shikibus mästerverk från 1000-talet, Genji monogatari (berättelsen om Prins Genji), till modern japanska. Påverkan från Genji märks tydligt i hans egen längsta roman Sasame yuki (mjukt fallande snö) som handlar om fyra systrar i en familj i Osaka, och hela stämningen i denna roman präglas av en nostalgi för skönheten i en värld som håller på att försvinna.

Förutom romaner och essäer skrev Tanizaki också teaterpjäser och filmmanus. Flera av hans romaner har dessutom filmatiserats, bland annat Kagi, översatt till svenska som Nyckeln.

Vibeke Emond

Bibliografi – böcker

Till skuggornas lov, på japanska Inei raisan, av Junichiro Tanizaki (1886-1965) är en berömd essä från 1933, där författaren försvarar den traditionella japanska estetiken och ställer den mot det...