Kenzaburō Ōe 大江 健三郎

* 31 januari 1935 i Uchiko, Ehime prefektur, Japan † 3 mars 2023

1994 fickKenzaburo Oe nobelpriset i litteratur. Han föddes 1935 i en liten by på ön Shikoku. Under sina studier i fransk litteratur vid Tokyo-universitetet blev Oe påverkad av fransk existentialism och skrev sin examensuppsats om Sartre. Han medverkade i olika studenttidskrifter, och 1957 gjorde han sin officiella litterära debut med novellen Shisha no ogori (de dödas stolthet). Året därpå fick han den litterära utmärkelsen Akutagawa-priset och började betraktas som en av Japans ledande unga författare.

1959 kom hans roman Warera no jidai (vår epok), som gjorde honom till förgrundsgestalt för den intellektuella vänsterinriktade nya generationen. Under 50-talet skrev Oe noveller och essäer som hade politiskt engagemang, existentiella tvivel och sociala problem som huvudteman och som gav uttryck för den känsla av vanmakt, förbittring och till slut likgiltighet, som kännetecknade en stor del av den generation som kom för sent både för krigstidens engagemang och den första efterkrigstidens förhoppningar.

Dessa noveller uttrycker den förvirring, isolering och otrygghet som individen är offer för i det moderna samhället. Novellerna har inslag av provokativ erotism och mörk poesi och är trots sin realism skrivna med en stark metaforisk uppfinningsrikedom, som ofta tar sig groteska och makabra uttryck.

Oe ville berika det japanska språket med västerländskt inflytande, och hans prosa kan ibland röja hans beundran för William Blake och Malcolm Lowry. Rabelais är en annan författare som haft betydelse för hans stil, som utmärks av stor frihet och barocka utsmyckningar. Oes politiska aktivitet började i och med frågan om förnyandet av det amerikansk-japanska säkerhetsavtalet 1960, då han var talesman för de unga vänster- intellektuella och i samband med det besökte Kina. Följande år gjorde Oe resor till Ryssland och Europa, och gav därefter ut två essäsamlingar. Under denna tid skrev han även romaner med en mera komplicerad, intellektuell uttrycksform.

1963 fick Oe en son, som föddes med en obotlig hjärnskada, vilket kom att djupt påverka hans författarskap, först och främst romanen Kojintekina taiken översatt till svenska som Mardrömmen. Samma år som sonen föddes besökte Oe Hiroshima för att studera efterverkningarna av atombomben. Om detta skrev han i novellen Sora no kaibutsu Agui (himlens monster, Agui). Dessa båda verk har sin grund i djupaste förtvivlan men uttrycker samtidigt ett nytt livsbejakande och en vilja till hoppfullhet.

I slutet av 60-talet gjorde Oe flera resor till USA och Okinawa och funderade mera ingående över Japans utveckling sedan Meiji-restaurationen, då landet öppnat sig mot väst. Detta ledde till romanen Mannen gannen no futtoboru översatt till svenska som Tid för fotboll, där Japans historia sedan 1860-talet med bondeupproren, studentrevolterna, militariseringsfrågan och förhållandet till USA som centrala problem belyses på ett delvis realistiskt, delvis symboliskt vis parallellt med beskrivningen av den slutna, socialt begränsade världen i en liten avskild by, som skulle kunna vara Oes födelseort på Shikoku. Självbiografiska element, framförallt om den handikappade sonen, blandas här med grotesk symbolik, samhällskarikatyr och historisk dokumentation. Ett huvudtema är den sociala maktkampen, som ständigt upprepas på olika plan. Blandningen av skilda element: historiska, fiktiva och sjävbiografiska, symboliska, allegoriska och realistiska är typisk för den stil som Oe själv betecknat som sin "groteska realism".

1975 utkom en ny essäsamling om bland annat riskerna med maktpolitik i kärnkraftssamhället, Okinawafrågan och Tredje Världens problem. Under 80-talet skrev Oe noveller där personliga, drömlika beskrivningar blandas med citat från och analys av Blakes poesi. Även i M/T to mori no fushigi no monogatari översatt till svenska som M/T och berättelsen om skogens under vävs dröm och historia samman till en sagoaktig och ändå verklighetsförankrad helhet, där myter och legender från hans barndomsby spelar en stor roll.

De två sistnämnda romanerna ingår i trilogin Moeagaru midori no ki (the burning green tree, efter en dikt av Yeats), där Oe ger en mikrokosmisk bild av världen ur den lilla byns perspektiv med den muntliga traditionen som bärande kraft. Minnena från barndomen, den lilla byn, dalen, skogen och naturen på ön Shikoku, myternas och sagornas värld är jämte livet med den handikappade sonen, som kom att visa sig ha en särskild talang som kompositör, dominerande teman i Oes författarskap.

Vibeke Emond

Litterära priser 

Bibliografi – böcker

Den japanske nobelpristagaren ger oss historien om sin födelseö så som den berättades för honom av hans mormor..En roman som pendlar mellan verklighet och myt. T:et i titeln...
Den förre studentaktivisten Takashi har återvänt till Tokyo ) från USA. Nu lockar han sin äldre olycksdrabbade bror Mitsu att följa med till deras barndomsby Okobu. En...
- Det är hjärnbrock, är det skakande besked, som Fågel får av läkaren. Nu står han inför utsikten att bli fjättrad för livet vid sitt nyfödda...