Blåsa liv

Clarice Lispector skapar i Blåsa liv den fiktiva personen Författaren, som i sin tur skapar romangestalten Ângela genom att likt Gud i skapelseberättelsen blåsa liv i sin gestalt. Han gör det för att kunna föra en dialog med sig själv, för att samtala med sitt mörka inre. Men när Ângela väl har fått liv blir hon alltmer självständig och börjar så småningom till och med påverka Författaren. När han inser att han inte längre kan kontrollera Ângela grips han av en sorts hatkärlek till henne och blir osäker på vilket öde han ska ge henne om han ska låta henne dö. Men han förstår att det också skulle bli hans eget slut.

Lispector levde inte så länge att hon fick uppleva publiceringen av denna sin sista roman. Den manlige Författaren i boken kan lätt igenkännas som Lispector själv och en del av romanens kusliga dragningskraft ligger i att den skrevs när författaren var döende i cancer, som att hon själv levde och dog i och med att litteraturens livsuppehållande förmåga även är kopplad tilldöden.

Romanen var inte färdigställd vid Lispectors död. De många fragmenten sammanställdes av hennes vän Olga Borelli.

Förlagsinformation