De ännu inte födda
En felstavad inskription på en buss i Ghanas huvudstad Accra har fått ge titeln till Armahs debutroman från 1968: The beautyful ones are not yet born. På ett språk som drar fram som en lavaström över boksidorna berättar han om politisk och social korruption i det självständiga Ghana. Temat är numera inte originellt, men det är få som kan gestalta det med sådan kraft och begåvning som Armah.
Huvudpersonen i boken, aldrig kallad annat än "mannen", lever i ett samhälle där korruption hör till vardagen. Mot sin familjs bestämda önskan har han beslutat sig för att inte utnyttja sin ställning som järnvägstjänsteman och ta emot mutor likt alla andra. Hans
orubbliga inställning möts av förvåning och förakt. Hans "kunder" blir förgrymmade då de hindras att ta denna allmänt accepterade genväg i byråkratin. Hans kollegor tycker att han är galen som inte skor
sig. Hans hustru är bländad av glansen i vännernas Mercedes och tycker att hon gift sig med en odugling.
De symboler och bilder Armah använder sig av för att åskådliggöra sin vämjelse och sitt äckel inför tillvarons unkenhet är ytterst påtagliga. Det ruttnar och stinker och dreglas och utsöndras i denna tillintetgörande roman som av kritikerna jämförts med Sartres Äcklet.
Social och politisk korruption och hyckleri är ett aktuellt ämne på 1960-talet i de nyligen självständiga afrikanska staterna. Från nigeriansk horisont behandlar Wole Soyinka det i Röster ur förändringen, och Chinua Achebe tar upp det i En folkets man.
Till skillnad mot Achebes hjälte Odili, som lyder minsta motståndets lag och själv blir korrupt, framhärdar ?mannen? styvnackat i att inte falla undan. Armah står här på sin hjältes sida när han till sist låter den korrupte politikern avsättas i en militärkupp. De ännu inte födda är de som ska rädda samhället enligt Armah, men ämnet för hans roman är tyvärr lika aktuellt idag som det var 1968. Tahar Ben Jelloun behandlar det i Mourads moral (1994), där en marockansk statstjänsteman drabbas av omvärldens förakt när han försöker leva ett mutfritt liv. Upplösningen i Ben Jellouns roman blir dock helt annorlunda än i Armahs.
Barbro Norström Ridaeus