Järngräshoppan

Denna självbiografiska roman består av två delar, som i original kom ut med några års mellanrum med olika namn. I denna svenska utgåva har de båda samlats i en volym och ges där rubrikerna "Barndomen" och "Ungdomen".

I en framställning fylld av poesi och våldsam realism skildrar de en kurdisk pojkes uppväxt i en by nära Qamishli i norra Syrien vid gränsen mot Turkiet. Trakten är fattig och försummad ännu dessa år i början av 1960-talet. Men den befolkas av egensinniga människor, som om de inte kan komma åt överheten går lös på varandra. Pojken begår otaliga grymma busstreck med sina kamrater och familjesammanhållningen knakar i fogarna. Barnen avreagerar sig sin missanpassning med ett besinningslöst våld mot varandra, de vuxna och inte minst djuren. Denna kamp för överlevnad verkar nästan vara en drift med fördomar om hur bysamhällen i avlägsna områden ser, men författaren har avvisat varje sådan tolkning. "Vi var barn, som stannade uppe sent på nätterna i gatlyktornas sken, barn som inte tänkte på annat än att stjäla, röva och slå sönder, barn som hatade skolan, som hatade skrivböckerna och lärarna? Vi var alltid rädda, rädda för våra föräldrar, för skolan och för polisen." I skolan får de inte prata kurdiska och bibringas "våldsamt och plötsligt" den underliga nyheten att "kurder är farliga", detta i ett område där tre fjärdedelar är kurder. De nationella händelserna får plats och ger eko även här. En jordreform delar på ett omvälvande sätt upp jorden mellan stat, jordägare och bönder. Lärarna drar ut med skolpojkarna på nationalistiska demonstrationer, var och en skanderande sitt partis slagord. Landets president hyllas av utkommenderade elevkolonner. Och ideligen dessa högtider, som firas till minnet av segrar och nederlag, av "opportunisters" maktövertagande och samma personers fall. Det dök också upp högtider utan förvarning och utan känd anledning.

I bokens andra del, "Ungdomen", tar sig besattheten efter hand en ny form, sexualitetens. I spridda episoder skildras de erotiska mötenas alltför ofta förödande resultat. Huvudpersonen och hans jämnåriga slynglar upptäcker plötsligt flickorna och kvinnorna. De ändrar trevande yttre stil, inträder i en "velourperiod" men vinner tills vidare inget gensvar. De börjar frekventera hormarknaden, en handfull gamla hus med gistna trätak längst bort i byn. Men värre saker blir de vittne till och delvis inblandade i runt om i samhället. En fjortonårig brud håller på att förblöda efter en brutal bröllopsnatt. En promiskuös sjuksköterska överfalls av rättänkande medborgare och hittas hängande från en krok, tömd på de flesta av sina inre organ.

Mot slutet inträder huvudpersonen, trots att han ännu bara är tretton-fjorton år, i vuxenlivet genom att ta olika, än så länge uppslitande och betungande arbeten. Romanen får i en final åter lyriska, ja nästan apokalyptiska tonfall. En gåtfull gestalt, Miro, kanske inspirerad av en shi'itiskt färgad islamsk heresi, åkallas. Han skall komma "när det har varit frid på jorden i femtio år utan vare sig stormar eller översvämningar eller militärkupper." Men var och en gör sitt till för att skjuta upp hans ankomst.
Ingvar Rydberg