Jag lyssnar till Istanbul : dikter

Orhan Pamuk är inte den ende som gjort litteratur av den speciella sorts melankoli, hüzun, som är Istanbuls kännemärke. Dikterna i denlilla samlingsvolymen av poeten Orhan Veli Kanik, Jag lyssnar till Istanbul, är insvepta i en smärtsamt skön och vacker hüzun: Doften från tången på stranden och de uppdragna näten väcker inga minnen hos barnen som lever vid havet Velis dikter har översatts till franska av Lütfi Özkök och sedan vidare till svenska av Anne-Marie Özkök och Lasse Söderberg. Språket är, som ovan, oftast lätt och ledigt. Orhan Veli skriver gärna om det vardagliga och allmänmänskliga, om en sliten kavaj, om att åka buss, att sitta vid hamnen och se på seglen. Och ofta om saknaden eller trånaden efter en kvinna och om att dränka sorgen i sprit. Han är en sinnenas poet och som titeldikten antyder är ljudintrycken viktiga för honom. Han lyssnar till Istanbul och hör allt det som ger liv åt hans dikter: fågelkvitter, spårvagnsbuller, den tysta vinden som viner in över moskégården och skrålet från folk som super och svär. Orhan Veli räknas som en av de första, och främsta, modernisterna inom den turkiska litteraturen. Språket är oftast enkelt och klart, motiven vardagliga och jordnära, men man kan man även möta djärvare bilder och metaforer. Hans motiv är oftast hämtade från Istanbul med dess torg, gränder och hamnkvarter. Han spenderade sitt korta liv huvudsakligen i Istanbul och Ankara. Och den mesta av tiden, om man ska tro dikterna han skrev, fördrev han berusad och olyckligt kär på syltor och kaféer. Men där finns främst en underfundighet och kärlek till stunden som ofta träder fram i den turkiska berättartraditionen: Nu ser jag sjaskig ut Men när skulderna betalts blir det kanske nya kläder och ny våning Kanske du inte älskar mig då heller Hur som helst På söndagskvällen när jag går genom kvarterat i min eleganta svid tror du jag bryr mig om dig lika mycket nu som då? Många av hans dikter har blivit populära sånger som man sjunger än idag i turkiet. Bland annat "Istanbulvisa" som ingår i samlingen. Men Orhan Veli kunde också bli politisk; men hans dikter rör även då det lilla, det enskilda och tillfälliga: Vackra kvinnor tycker jag om Arbetarkvinnor tycker jag också om Men vackra arbetarkvinnor tycker jag ännu mera om.

Simon Sorgenfrei