Jasmine

Bharati Mukherjee inleder sin roman Jasmine med huvudpersonens barndom i den lilla byn i Punjab. Hon slår omedelbart an en sagoton: "För länge, länge sedan, under ett banianträd i byn Hasnapur, satte en stjärntydare händerna bakom öronen - som en parabolantenn riktad mot stjärnorna - och förutspådde mitt änkestånd och min exil." Det land hon tidigt inser att hon vill lämna präglas förutom av spådomar också av kvinnovåld, vattendränkta kadaver och av ödet att vara född till kvinna, vilket gör att hennes mor försökt strypa henne vid födseln. Detaljerna är alla entydiga - Indien är ett efterblivet, vidskepligt och kaotiskt land. Berättaren framställer sig själv som vild och oförvägen, född arton år efter delningsupploppen. Hon protesterar tidigt mot de givna villkoren, bland annat genom att lära sig engelska, och gifter sig av kärlek till en man med planer på utvandring. När hennes make dödas bestämmer hon sig för att fullfölja hans vision och bege sig till USA. Amerika är i Mukherjees böcker i motsats till Indien ett land där alla kan lyckas. Klass, kast och kön, som bestämmer livet i Indien, tycks här sakna betydelse.

Margareta Petersson