Krönika om en överfart

När Luis Cardoso skildrar sin uppväxt i Östtimor porträtterar han samtidigt ett folk och en kultur som under århundraden har kämpat för att behålla sin identitet trots det koloniala trycket. Bokens centrala bild är travessia, överfart: från barndomens förtrollade land till vuxen medvetenhet, från Timor till Portugal, från kolonialism till självständighet. Författarens berättelse går från barndomen via det omstörtande sjuttiotalet till exilen i Portugal. I sin personliga historia väver han in subtila men skarpögda iakttagelser av hur den politiska identiteten så småningom tar form och hur några av dess främsta företrädare finner sin uppgift: en drömmande poet och värdelös målvakt blir en avgudad gerillaledare och en lättsinnig journalist blir en internationell storhet som en dag kommer att få Nobels fredspris. Med humor, ömhet och stor insikt bereder Luis Cardoso väg för vår överfart till det nya, självständiga och fantasieggande Östtimor.

"Under alla år i Lissabon levde Timor inom mig. Det var mina minnen från barndomen och ungdomen som utgjorde mitt Timor. När jag kom tillbaka kände jag mig inte hemma, jag hade inte varit delaktig i processen som format landet. I Portugal förde vi vår del av kampen men det var mycket mer än ett hav mellan oss och de stridande kamraterna. Det som gett namn åt boken är resor och förflyttningar i tid och rum, från Díli till ön Ataúro eller från fantasi till verklighet. Men sedan jag flyttade tillbaka har ordet "travessia", överfart, fått en ny klang. Det ligger en hel tragedi i att leva i exil och sedan göra överfarten till ett land som inte vill kännas vid dig, som du måste lära dig förstå på nytt, bevisa att du förtjänar."
(Luis Cardoso, intervju november 2001)
Förlagsinformation