Safarin

Gordimers styrka som novellist och romanförfattare är hennes klarsynthet, hennes oväntadeperspektivförskjutningar. I denna samling med sexton noveller byter hon hela tiden optik och filter. Hon skildrar ett panorama av människor: hennes berättare är svarta, färgade och vita, fattiga och rika, kvinnor, män och barn. De lever i krigets Moçambique, i Östeuropa, på Londons bakgator och i Johannesburgs förstäder. De delar ofta en känsla av ensamhet och de ställsalltid inför ensituationsom innebär en omvärdering en vändpunkt. I titelnovellen Safarin flyr en svart familj från inbördeskrigets Moçambique och smugglas över gränsen till Sydafrika, genom Krugerparken "vitas safaripark" till friheten och säkerheten i flyktinglägrens sjukvårdstält. Berättare är flickan i familjen, ett barn som aldrig fått uppleva barndomen. Hon berättar om kvällen då hennes mor gick till affären och aldrig återvände, om brodern som skräckslagen gick på vakt för att skydda sina syskon mot den kontrarevolutionära gerillan, om mormoderns löfte om att föra dem till en plats där det finns trygghet och mat. Hon beskriver flyktens olika faser, hungerhallucinationerna, familjens förtvivlan när de tvingas avstå från att koka den sköldpadda de hittat därför att en eld kan väcka viltvårdarnas uppmärksamhet. Det är en berättelse utan tidsmässig förankring. I barnets perspektiv glider dagarna ihop i ett töcken, medan enstaka detaljer framträder i relief. Några föds till ljuva fröjder utspelar sig på en annan kontinent. En ung, naiv och kärlekskrank flicka förälskar sig i familjens inneboende. Tonen i novellen är bedrägligt lågmäld och återhållsam. Först på sista sidan avslöjas att hyresgästen är en arabisk terrorist som för sina politiska syften utnyttjar unga kvinnors tillit och oskuld, och villigt sänder dem i döden. I Det var en gång har den lyckliga, vita familjen förskansat sig bakom höga murar livsfarliga att forcera, för att skydda sitt barn mot svarta våldsverkare. Berättelsen tilldrar sig i Sydafrika, men den kunde lika väl utspela sig i USA eller i Sydamerika. Upplösningen blir grym och ironisk, en ond saga med sin egen drastiska sensmoral. Hålla formen handlar om en tidig morgonjoggare som av tanklöshet fortsätter in i slumområdenas getton. Hem skildrar fantasierna hos en svartsjuk, svensk marinbiolog, gift med en färgad sydafrikanska. Samlingen har fått ett mycket skiftande mottagande. Några kritiker har ansett att Gordimer låter den konstfulla prosan styra innehållet, att innehållet är för upprörande och brännbart för att presenteras ien så utstuderad form. Andra prisar dessa mörka, desillusionerade noveller just för deras klara, sparsmakade språk och deras kompromisslösa synsätt.

Barbro Norström Ridaeus