Agostinho Neto

Agostinho Neto föddes den 17 september 1922 i byn Kaxikane dryga sex mil utanför huvudstaden Luanda. Bägge föräldrarna var lärare, fadern också metodistpräst. Under en tid arbetade Neto inom den koloniala hälsovården i Luanda och blev mycket aktiv i de olika kulturella och politiska rörelser som vid denna tid försökte formulera en gryende nationell identitet i motsats till den av portugiserna pådyvlade koloniala. Efter att ha sparat ihop till en grundplåt flyttade Neto till Portugal 1947 för studier i medicin vid universiteten i Coimbra och Lissabon. Ett stipendium från den amerikanska metodistkyrkan hjälpte upp den allt skralare ekonomin. Han utexaminerades som gynekolog först 1958.

Hans starka politiska engagemang och Portugals allt stramare attityd mot studentledare och aktivister resulterade nämligen i en följd av fängelsevistelser under åren 1951 till 1962.

Kolonialmaktens behandling av Neto, redan nu en etablerad poet, möttes av starka protester även från utländska intellektuella som Jean-Paul Sartre, Simone de Beauvoir, Doris Lessing och den mexikanske konstnären Diego Rivera och vid flera tillfällen släpptes han efter påtryckningar - för att snabbt åter arresteras. Under denna tid valdes han också till hederspresident i befrielserörelsen MPLA (Movimento Popular de Libertaçao de Angola) i vilken han sedan slutet på 50-talet innehaft en ledande roll. 1962 valdes Agostinho Neto till president i MPLA. När Angola äntligen fick sin självständighet den 11 november 1975 blev han landets förste president. Han dog av cancer i Moskva 1979 medan det inbördeskrig som tog vid efter portugisernas reträtt fortfarande rasade i hans hemland.

Netos författarbana var inte lång. All hans lyrik är skriven mellan 1945 och 1960. Det mesta skrev han under sina fängelsevistelser. Han skriver om Angola, dess hopp och oro, om sitt folks lidande under kolonialismen, om den förlorade självrespekten och förnedringen som blev resultatet av portugisernas kolonialpolitik. 48 av hans dikter publicerades i Italien 1963 under titeln Con occhi asciutti (Med torra ögon), i engelsk översättning Sacred hope, Dar es Salaam: Tanzania Publishing House, 1974). Den första portugisiska utgåvan Sagrada esperança utgavs 1975. När politiken tog överhanden i hans liv upphörde han att dikta. Men hans dikter lever kvar, också bland dem som annars inte bryr sig om lyrik, hans rytmiska poesi lämpar sig nämligen väl för sång och merparten av hans produktion är tonsatt, oftast av kompositören Rui Mingas. Barbro Norström Ridaeus