Etienne Van Heerden

Etienne van Heerden föddes i Johannesburg. Många anser att han är den främste av dagens yngre afrikaansspråkiga författare. Det är till människorna och naturen i den östra delen av Kapprovinsen han ständigt återkommer i sitt författarskap.

Han utbildade sig till jurist, arbetade under ett kort tid på reklambyrå, men sadlade snart om och började studera litteraturvetenskap. Van Heerden är biträdande professor i litteratur vid University of Cape Town.

Hans litterära debut skedde på 1970-talet med en diktsamling på afrikaans. Bland hans verk återfinns novellsamlingarna My Kubaan (1983; Min kuban) och Liegfabriek (1988; Lögnfabriken). De flesta av novellerna i de båda samlingarna har översatts till engelska i Mad dog and other stories (1992). Toorberg (1986; Ancestral voices, 1989) är hans hittills största framgång och har översatts till nio språk.

Casspirs en camparis: en historiese entertainment (1991; i engelsk översättning Casspirs and camparis: a historical entertainment, 1993) tilldrar sig i 1980-talets Sydafrika, fyllt av politisk oro. I centrum står en reklamfirma som får i uppdrag att förbättra den vite presidentens alltmer skamfilade framtoning.

Till den produktive van Heerdens uppmärksammade romaner kan också räknas Die Stoetmeester (1993 Avelsmästaren; Leap year, 1997), Kikoejoe (1996; Kikuyu, 1999), en skildring som utspelar sig på en bondgård i Fish River Valley i Sydafrika där van Heerden tillbringade stora delar av sin barndom.

I Die swye van Mario Salviati (2000; The long silence of Mario Salviati, 2002) beskriver han på ett mycket ömsint sätt apartheids effekter på det lilla samhället Yearsonend. Liksom den tidigare nämnda Levande och döda är detta en roman i den magiska realismens skola.

Barbro Norström Ridaeus