José Donoso

José Donoso hamnade litet vid sidan av när den latinamerkanska litterära "boomen" började svepa över världen på 60-talet. Det var först senare som han blev uppmärksammad efter förtjänst.

Donoso bodde länge utanför sitt land, framför allt i Spanien men också i USA där han undervisade vid olika universitet. Han lämnade inte Chile av politiska orsaker utan enligt egen utsago "för att rötterna höll på att kväva mig". När han i början av 80-talet återvände efter 20 år var det i gengäld "för att söka reda på dessa rötter som jag lämnade".

Författaren växte upp i en litterär och musikalisk miljö i ett kolonialt palats i Santiago som också hyste en rad släktingar och tjänare. Han började skriva redan som tolvåring, men det dröjde tills han var över 30 innan den första boken publicerades, en novellsamling Veraneo y otros cuentos, 1955. Under tiden hade han prövat på åtskilliga yrken, bland annat fåraherdens, stuveriarbetarens och fotografens.

Donosos första roman, Coronación, utkom 1958. Internationellt känd blev han 1970 med romanen El obsceno pájaro de la noche, som har sina rötter i Donosos uppväxtmiljö. Ett senare verk, Casa de campo (Sommarslottet) betraktas som en av 70-talets främsta latinamerikanska romaner.

Donosos författarskap präglas ofta av en mörk underton, men han visar också prov på ett ljusare och mer lekfullt berättande. Vid sin bortgång var han till mångas förvåning sysselsatt med att skriva en telenovela (TV-såpa) åt ett mexikanskt TV-bolag. Hans sista roman bär titeln Donde van a morir los elefantes. Självbiografin Conjeturas sobre la memoria de mi tribu utkom strax före hans död.