Rubén Darío

Rubén Darío tillhörde pionjärerna när det gällde att förnya den latinamerikanska poesin. Den modernistiska dikten Azúl (1888), fick en avgörande betydelse för lyrikens utveckling på kontinenten. 1895 utgavs Prosas profanas och 1905 Cantos de vida y esperanza - diktsamlingar där han utvecklar en fri och personlig modernistisk lyrik.

Darío skrev också essäer, där han bl a introducerade fransk symbolism och tog avstånd från den materialism som han ansåg att USA präglades av.

Han föddes i den lilla staden Metapa norr om Managua, som idag döpts om till Ciudad Darío, men han växte inte upp där. Modern tog honom till León och senare det lilla samhället San Marcos de Colón i Honduras, nära gränsen till Nicaragua. Snart fick han emellertid flytta till släktingar i León som hade det bättre ställt än hans mor som var mycket fattig.

Darío började skriva mycket tidigt i tonåren, såväl artiklar som dikter. Snart inledde han en period av resande som med kortare avbrott skulle vara livet ut. Han vistades i El Salvador, Chile - där Azúl (ovan) trycktes - senare i Spanien, i Argentina och på Kuba. Han arbetade tidvis som korrespondent, men hade också en del diplomatiska uppdrag. Han var bl a Nicaraguas representant vid Spaniens firande av 400-årsdagen av Columbus s k upptäckt av Amerika. Detta var alltså 1892.

1915 återkom han slutligen till hemlandet, svårt sjuk, och dog åretdärpå i León.

Eva Stenvång