Gräset som aldrig dör

En grund i bybornas försörjning är den årliga bomullsplockningen på Cukurovaslätten. Fjolårets skörd blev dock otillräcklig och under den efterföljande vintern lever byborna i svårt armod. I takt med nöden får myter och häftiga förhoppningar fotfäste i människorna. Memidik ser tecken på himlen över Tashbash hus. Tashbash blir Helige Tashbash. Byns mäktige man, muthar Sefer, känner sig hotad och misshandlar Memidik svårt för att få honom att förmeka sitt vittnesbörd. Men varken Memidik eller de övriga byborna överger hoppet om Tashbashs helighet.

Sefer låter så fängsla och föra bort Tashbash. Som hämnd slutar bybrona tala med Sefer.

Förlagsinformation

Gräset som aldrig dör är Kemals tredje bok om människorna i byn Yalak. De tidigare två böckerna är Bomullsvägen  och Jord av järn, himmel av koppar

Anmärkning 

Övesatt från engelska

Utdrag - inledning 

Snabbt ryckte Memidik sin tveeggade kniv ur slidan. Den blixtrade blåaktigt i månskenet och gjorde en vid båge genom luften.