Män i solen och andra palestinska berättelser

Här behandlas tre små romaner, som ingår i Tranans nya upplaga av "Män i solen", nämligen förutom titelromanen, "Allt vad ni har kvar" och "Umm Sa'd". (Den mellersta var inte med i Prismas ursprungliga utgåva.) De ger med utgångspunkt från Kanafanis första och mest berömda roman en god uppfattning om hans utveckling fram till hans för tidiga död 1972. "Män i solen" skildrar hur några palestinier lämnar flyktinglägrens eländiga verklighet. Den ger ett exempel på deras mållösa kringirrande och tragiska försök att komma till rätta med sina problem långt från hemlandet, vid en tid (före kriget 1967), när Västbanken ännu tillhörde Jordanien och Gaza lydde under Egypten. Tre män tillhöriga olika generationer råkas i Basra i hopp om att landvägen kunna ta sig in i Kuweit, det hägrande oljeparadis där de hoppas få arbete och tjäna ihop pengar att ta med sig tillbaka. Deras olika bakgrund skildras utförligt och med stor inlevelse. En landsman, som tjänar som chaufför åt en rik kuweitier, erbjuder sig att ta dem med i sin tankbil till ett särskilt låg pris. De har redan blivit lurade flera gånger på vägen dit från Jordanien och går först efter tvekan med på hans förslag. De behöver bara kliva in i tanken strax före gränskontrollerna och stanna i dess hetta några få minuter. Vid den irakiska kontrollen löper allt smidigt och de tre kan strax därefter komma ut, om än medtagna. Men vid den kuweitiska hakar det upp sig, när chauffören vid presentationen av sina papper blir uppehållen av några dumt skämtande tjänstemän med smutsig fantasi. När han äntligen kommer ut och har kört utom synhåll, finner han alla tre döda i tanken. I sin villrådiga förtvivlan slänger han strax före ankomsten till Kuweit City av dem på stadens kommunala soptipp. Romanen "Allt vad ni har kvar" från 1966 är Kanafanis mest komplicerade och förtätade verk. Den består av två intimt sammanflätade samtidiga handlingsförlopp, som utspelas under loppet av tolv timmar. En ung pojke, Hamid, är på vandring genom Negevöknen från Gaza och den miserabla flyktingtillvaron där i riktning mot Jordanien, där han hoppas finna sin mor. Samtidigt är hans äldre syster (i Gaza) tillsammans med den man hon just tvingats gifta sig med och som pojken föraktar, därför att han uppträtt som angivare under den israeliska ockupationen 1956. Handlingarna går parallellt mot en dramatisk upplösning: Hamid sticker ned en israelisk soldat han överraskats av i öknen i samma stund som systern sticker ned mannen, som vill tvinga henne till abort och skymfar henne. Medan de tre huvudpersonerna i "Män i solen" flyr från sitt land och går under utan ett ord av protest, avlägsnar sig Hamid inte ett steg från sitt lands jord. Kanafani vill ha sagt att palestinierna inte har någonting kvar att förlora, ingenting att vinna på att vänta ytterligare i sina läger. Vad som återstår för dem är fattigdom, förödmjukelse och död. När de sätter sig i rörelse mot fienden, slutar de att vänta och iaktta, och fienden blir åskådaren. På så sätt skärps hans tonfall: från maningen till uppvaknande i "Män i solen" till maningen till konfrontation i "Allt vad ni har kvar". "Umm Sa'd" från 1969 återspeglar den nya situationen efter Israels erövringar i junikriget 1967. Denna serie berättelser tar upp den revolt mot misär och bortglömdhet som vid denna tid svepte fram över flyktinglägren, så som den upplevs av en palestinsk mor i närheten av Beirut. Hon besöker författaren, som är avlägset släkt med henne, i hans hem och berättar om sina dagliga upplevelser i autentiska samtal återgivna med samma enkelhet som i verkligheten. Hon har gett sin äldste son till gerillan och är beredd att låta honom följas av de yngre när de har vuxit upp. Hon uttrycker den nya revolutionära medvetenheten och sporras av sonen Sa'ds aktioner i de ockuperade områdena att uthärda sin hårda tillvaro och organisera lägrets invånare. I denna dialog är det betecknande nog den illitterata kvinnan som för ordet och den intellektuelle som lyssnar och ställer frågor.

Ingvar Rydberg