Jorge Icaza
* 10 juni 1906 † 26 maj 1978Icaza var en av de främsta författarna bland de s k indigenistas. Dessa tog stark ställning för den indianska ursprungsbefolkningen och lyfte fram deras levnadsvillkor och förtrycket de utsattes för.
Indianernas situation i Ecuador var något som Icaza tidigt kom i kontakt med. Som nioåring förlorade han sin far, och tillsammans med modern flyttade han då till ett stort gods i Anderna. Där tillhörde allt hans släkting "patrón Enrique" och indianerna var livegna. Trots sin ungdom, och trots att han själv tillhörde jordägarens familj, upprördes Icaza av det feodala systemet och indianernas djupa misär.
Han bodde kvar på godset tills han fyllt 16. 20 år gammal började han syssla med teater, både som skådespelare och regissör. Han skrev också egna teaterstycken, och 1928 uppfördes hans komedi El intruso på en teater i huvudstaden Quito.
Så småningom övergav han dock teatern för att skriva romaner och noveller. Redan i debutboken, novellsamlingen Barro de la sierra från 1933, är temat quichuaindianernas svåra villkor. Året efter utkom den första och mest kända av hans sju romaner, Huasipungo (Huasipungo), som behandlar samma tema. För att klara sin ekonomi köpte han 1937 en liten bokhandel i Quito som han drev parallellt med sitt författarskap.
Icazas förflutna inom teatern påverkade hans sätt att skriva. Han använde sig till exempel av övertydliga personbeskrivningar och andra teatrala grepp. Den våldsamma indignation som utmärker hans första texter ersattes med åren av ett psykologiskt djup och en mer genomarbetad form.
Till skillnad från sina kollegor bland indigenistas använde sig Icaza ofta av genuina ord och uttryck som härrör från quichuaindianerna - förklaringen ligger förstås i hur nära han levde dem som barn.
Som etablerad författare åkte Icaza runt mycket i världen, särskilt i de socialistiska länderna. Han gjorde långa resor i bl a det forna Sovjetunionen samt Kina men också i USA. 1973 utnämndes han till ambassadör i Moskva.