Yousuf Idris يوسف إدريس‎‎

* 19 maj 1927 † 1 augusti 1991

Yousuf Idris är kanske den främste av alla novellister i Egypten. Novellen är oerhört uppskattad i hela arabvärlden och både dagstidningar och veckotidningar har stående sidor för genren.

Idris föddes i en by i Nildeltat. Han utbildade sig till läkare och var samtidigt framträdande i den radikala studentrörelsen. Efter att ha tagit sin examen 1951 började han arbeta som resande hälsovårdsinspektör för hälsovårdsdepartementet. När Nasser och hans officerare störtade den korrumperade kungamakten 1952 anslöt sig Idris entusiastiskt till revolutionen.

Vid flera tillfällen drabbades han emellertid av censuren och han satt inspärrad utan rannsakan och dom i tretton månader 1954-1955, men han blev i stort sett en trogen Nasseranhängare fram till mitten på 1960-talet och det för egyptiskt vidkommande så katastrofala sexdagarskriget 1967.

Hans första novellsamling kom 1954 och fram till 1958 publicerade han inte mindre än fem novellsamlingar och tre pjäser. Hans växande popularitet gjorde att han nu kunde försörja sig på sitt skrivande. Tabu (1959) skrev han under sin socialrealistiska period, när han baserade mycket av sitt författarskap på de erfarenheter han gjort under sin uppväxt på landsbygden och som läkare i Kairos fattigkvarter. På 1960-talet övergick han till en allt mer surrealistisk och symbolisk stil som så småningom blev allt mer introspektiv och poetiskt absurd. Idris dog 1991. Barbro Norström Ridaeus

Bibliografi – böcker

n
De sexton novellerna i detta urval spänner över en tidsrymd av nästan 30 år (från 1956 till 1983) och stilistiskt innehåller de allt från socialrealism till...
El-Haram (1959)
En socialrealistisk roman som tilldrar sig i en liten egyptisk bondby före revolutionen. Liket av ett kvävt spädbarn hittas på en flodbank vid en bevattningskanal på...