Brev från min barndom
I tjugotre brev skrivna mellan 1969 och 1997 skildrar den colombianska konstnären Emma Reyes sin uppväxt som gatubarn i Bogotá.
Den som är värd att bli älskad
"Jag är trettio. Jag har känt dig i tretton år. Och här, nu, står jag inte ut längre. jag vill inte längre leva i din skugga. jag vill inte längre bli handledd av dig, göra saker på ditt sätt.
Käre herr Kawabata
Käre herr Kawabata, Min mor föddes och växte upp, gifte sig och fick barn utan att veta ett dugg om hur det förhåller sig med den här planeten egentligen, med jorden menar jag.
Den vita tigern
Möt Balram Halwai, Den vita tigern: tjänare, filosof, entreprenör, mördare. Under sju nätter, i ljuset av en befängd ljuskrona, berättar Balram sin historia ...
Zenzele: ett brev till min dotter
Ett långt brev från en mor i Zimbabwe till den studerande dottern i USA. Genom att berätta om livet förr och nu, om befrielsekamp, kärlek, krig, vänskap och död, vill hon förmedla visdom och erfarenhet till den nya generationen.
Summan av dagarna
"Andra veckan i december 1992 samlades vi hela familjen så snart regnet hade upphört för att sprida din aska, Paula. Därmed uppfyllde vi de anvisningar du hade lämnat i ett brev, skrivet långt innan du blev sjuk. Nu ska jag berätta för dig allt vad som har hänt sedan 1992, då du lämnade oss."
Kameleontens spår
På en författarkongress i Schweiz möts två landsflyktiga afrikaner; Meheret från Etiopien och Mano från Sydafrika. De förälskar sig och Meheret blir havande.
Mödrar emellan
"Min son dödade er dotter." Så inleder Sindiwe Magona sin dramatiska roman, där hon försöker utforska vad som gör att vissa barn växer upp till mördare, en berättelse som baseras på en verklig händelse i Sydafrika.
Brev från Senegal
Mariama Bâ debuterade sent, först vid femtio års ålder kom hennes debutbok Brev från Senegal. Ramatoulaye, som just blivit änka, skriver brev till sin väninna Aissatou.
Beirut Blues
Denna roman heter egentligen "Brev från Beirut", något som bättre visar dess uppbyggnad. De tio kapitlen består av brev författarinnan, Asmahan, skriver till olika adressater om tillvaron i inbördeskrigets Libanon. Det är dock bara i hälften av fallen fråga om personliga bekanta.