Antonio Skármeta

Skármeta var en känd författare i Chile vid tiden för militärkuppen 1973. Många hade läst hans noveller, som ofta handlade om vardagsproblem, och med sitt friska sätt att berätta hade han blåst nytt liv i en stelnad romantradition som låg långt efter landvinningarna inom den chilenska poesin.

Han debuterade 1967 med El entusiasmo och två år senare publicerades hans andra bok, novellsamlingen Desnudo en el tejado. Under president Allendes tid arbetade Skármeta som lärare i latinamerikansk litteratur och filosofi vid universitetet i Santiago. Han fick också olika uppdrag med kulturell anknytning, och det dröjde inte länge efter kuppen förrän han tvingades fly från Chile. Han satt en månad på den italienska ambassaden i Santiago och kom 1973 till Sverige. Senare bosatte han sig i Västberlin, där han var verksam som författare, dramatiker, lärare i litteratur, film- och teaterregissör.

Han återvände till Chile 1989 men var 2000-2023 Chiles ambassadör i Berlin. Skármeta växte upp i hamnstaden Antofagasta i norra Chile. Hans farföräldrar var jugoslaviska invandrare. 1964 fick han premium som årets bästa filosofistudent. Han läste också teater och litteratur. Han varr en vittberest person, som ända sedan ungdomen besökt många länder både i Latinamerika, USA och andra delar av världen. Till hans många intressen hörde sport och folkmusik.

Eva Stenvång

2011 tilldelades han Premio Iberoamericano Planeta-Casa de América de Narrativa för romanen Los días del arco iris