Carlos Drummond de Andrade

Carlos Drummond de Andrade var och förblir en av Brasiliens stora diktarpersonligheter. Hans poesi skiljer sig dessutom från många andras då han skildrade den "lilla människan", många gånger offer för en skoningslös byråkratisk apparat.

Intresset för just detta ämne kom sig inte minst av att han tillbringade 35 år av sitt yrkesverksamma liv som statstjänsteman. Han arbetade från mitten av 30-talet som sekreterare på utbildnings- och kulturdepartementet i Rio de Janeiro och hade under denna tid författandet som ett fritidsintresse.

Men det fanns även en annan anledning till hans i poesisammanhang något ovanliga motivval. Hans strängt religiösa föräldrar satte honom som barn i en jesuitskola, varifrån han blev relegerad. Detta lär ha medfört att han för all framtid förlorade tron på rättvisan.

Carlos Drummond föddes i Itabira, inte så långt från Belo Horizonte, i delstaten Minas Gerais. Fadern var godsägare, modern av skotskt ursprung. Den trakt han kom ifrån skulle sätta stor prägel på hans författarskap, och hans uttolkare förefaller att vara ganska överens om att han hela livet längtade tillbaka dit. Familjen flyttade senare till Belo Horizonte, där författaren fick sina första texter publicerade. Han utbildade sig till farmaceut, samtidigt som han redan då ägnade fritiden år journalistik och litteraturkritik. Han övergick senare till att undervisa i geografi och portugisiska i Itabira.

Snart blev Drummond de Andrade en av förgrundsgestalterna inom den modernistiska strömning som på 20-talet tog fart i Brasilien och som kulminerade på 30-talet. 1925 var han med och grundade Al Revista, en tidskrift som gick till storms mot allt vad litterär konservatism och konformism innebar. Han debuterade 1930 med diktsamlingen Alguma poesia, som han lät trycka på egen bekostnad. Icke desto mindre retade dess okonventionella stil litteraturkritikerna.

Det var först efter pensioneringen på 60-talet som Drummond de Andrade kunde börja ägna sig åt sitt författarskap på heltid. Sammanlagt har han skrivit 19 diktsamlingar och omkring tio prosaböcker.

Carlos Drummond vände sig med kraft mot orättvisor både i sitt eget land och i resten av världen. Det betyder emellertid inte att han arbetade aktivt politiskt. Man kan knappast påstå att han stod på barrikaderna; snarare placerade han sig bredvid händelseutvecklingen och betraktade denna med på samma gång uppgivna, deltagande och ironiska suckar.

Hos den brasilianska allmänheten blev han kanske mest känd och populär genom sina krönikor i dagstidningen Jornal do Brasil och i radio. På hans 80-årsdag 1982 samlades människor utanför hans hus i Rio för att göra gatumålningar till hans ära, en tradition som upprätthölls varje ny födelsedag fram till hans död.