Ibrahim al-Koni ابراهيم الكوني‎

* 1948

Ibrahim al-Koni är Libyens mest berömde författare. Han är tuareg, född i ökenstaden Ghadames, nära gränsen till Algeriet i väster och Tunisien i norr, och uppvuxen i öknen i en traditionell tuaregisk miljö. Han har studerat litteratur vid Gorkijinstitutet i Moskva och verkat som journalist i Moskva och Warszawa. Sedan 1993 är han bosatt i Schweiz. Han skriver på arabiska och debuterade med en novellsamling 1974.

Alltifrån 80-talet har han publicerat en strid ström av romaner, noveller, essäer och aforismsamlingar. Hans produktion är idag uppe i mer än 40 verk. Han är översatt till många språk men är bäst representerad på tyska. Ibrahim al-Konis litterära universum är den tuaregiska världen, både i fysisk och metafysisk bemärkelse. Allt han skriver tar sin utgångspunkt i detta berberfolks specifika kultur, livsmönster, tankar och föreställningar, så som de formats av det hårda livet i öknen. Här skildras i minsta detalj hus, klädedräkter, fester, seder och bruk, som om författaren i etnografiskt nit vill dokumentera en värld på väg att försvinna.

Denna värld är samtidigt vidsträckt och till synes gränslös. Den sträcker sig över ett halvdussin stater, förutom arabstaterna i norr, Mali, Niger och Nigeria, dock dominerad av det väldiga Sahara. Al-Koni talar genomgående om urgamla orter och trakter som Adrar, Ahaggar, Tassili och Waw. De moderna statsbildningarnas namn och gränser förtiger han medvetet till mer ordningsamma läsares förmodligen avsevärda förargelse. Men också i andra avseenden saknas skiljelinjer: mellan verklighet och fantasi, mellan det synliga och osynliga, ja ibland även mellan människa och djur. Fram träder en renskalad fond för allmängiltiga frågeställningar i ett gränslöst universum som al-Koni vill betrakta som en enhet.Tuaregerna blir en symbol för mänskligheten, protagonister kämpande med existentiella problem som traditioners mening, kärlek, död och evighet.

Den nästan tusensidiga romanen Al-Majus (Magikerna) från 1990-91 betraktar al-Koni som sitt huvudverk. Det är där han utförligast och klarast kunnat uttrycka vad han vill ha sagt. Den yttre ramen: En nomadstam håller till vid en brunn i öknen. Flyktingar dyker upp och får tillåtelse att slå sig ned i närheten. Men de missbrukar gästfriheten och börjar strax bygga en stad efter mönster av det Timbuktu de tvingats lämna. De handlar dessutom med guld, denna fördärvelsebringande metall, för vilken även nomaderna med få undantag faller till föga med som resultat att de dras in i stadslivet. Girigheten leder till att alla till slut går under. De trosmässiga och institutionella inslagen i detta epos är hämtade från såväl medelhavs- och tuaregvärlden som islam. Flera dervischordnar spelar en viktig roll. I en av sina aforismer har al-Koni sagt: "Romanen är den moderna tidens myt - och myten den gamla tidens roman." Och så vill han också definiera detta verks genre, tänkt så att säga som en förbindelse mellan de båda.

Ingvar Rydberg

Bibliografi – böcker

(Alternativ titel: Guldstoft) Guldsand är en av al-Konis mest uppskattade romaner. Den handlar om nomaden Ukhayyad och hans ständige följeslagare -- en ovanlig skäckig...
Alhambra 2003; övers. Marina Stagh
"Stenblödning" är ett gott exempel på Ibrahim al-Konis romankonst. Här utvecklar han sin syn på tillvaron i den speciella ökenvärld som är hans med...

Dikter, noveller, essäer, utdrag, m.m.

Övers. Jonathan Morén
Poesi. Förekommer i Karavan 2010:2-3.