Jean Rhys

Jean Rhys historia börjar i Roseua på ön Dominica, där hon växte upp i en rik vit familj som tidigare varit slavägare. Barndomen kunde kanske varit lycklig, men modern tyckte inte om henne och hon blev tidigt utsatt för sexuella trakasserier. Som vit kände hon sig utanför. Vid fyllda 17 steg hon ombord på en båt till Storbritannien, där hon först studerade i Cambridge och sedan började på the Royal Academy of Dramatic Art i London.

När familjen efter faderns död inte längre kunde bekosta hennes studier valde hon att stanna kvar i Storbritannien och försörja sig som balettflicka. Hon blev älskarinna åt en äldre man som en tid gav henne ekonomisk trygghet men som sedan svek henne.

Tillvaron förändrades inte till det bättre när hon en tid efter sitt giftermål med journalisten Jean Langlet bosatte sig i Paris. Maken satt i fängelse (1923-24) som en följd av illegala ekonomiska transaktioner och av de två barn hon födde dog ett och nummer två placerades på barnhem.

 Utan make och barn flyttade hon hem till poeten Ford Madox Ford och hans hustru, som snart insåg att hon var makens älskarinna. Han uppmuntrade henne emellertid att bearbeta de dagböcker hon skrivit under åren och arbetet resulterade i två böcker: The left bank and other stories (1927) och Postures; även Quartet (Kvartetti ) 1928.

Jean Rhys återvände till Storbritannen och skilde sig 1932. Under de år som följde blev hon allt mer ett offer för spriten och det dröjde ända till 1958 innan hon återkom till offentligheten i samband med att en av hennes böcker filmatiserades. Hon var nu svårt alkoholiserad, men började åter skriva.1966 utkom den roman som skulle göra henne verkligt känd, Wide Sargasso sea (Den första hustrun). Även den har filmatiserats.

Hon skrev sedan oförtrutet ända fram till sin död. Hon höll in i det sista på med att skriva sina memoarer, Smile, please, som utkom i ofullbordat skick 1979. 1984 utkom hennes brev: Jean Rhys´s letters: 1931-1966. Rhys kallade sig själv för "en dörrmatta i en värld av skor".