Zhang Jie Förenklad kinesiska: 张洁, traditionell kinesiska: 張潔

Zhang Jie föddes i norra Kina under den japanska invasionen och tillbringade sina första år på flykt. Hennes mor, som tillhörde den forna manchuriska överklassen, var ensamstående och försörjde sig bland annat som lärare. Det var också hon som såg till att Zhang studerade och fick smak för klassisk kinesisk litteratur såväl som för västerländska författare. Zhang hoppades på att få studera litteraturvetenskap, men tilldelades istället en plats som student i planekonomi vid Beijings universitet.

Under 1960- och 1970-talet arbetade hon inom industrin och tillbringade även några år på omskolningsläger i södra Kina eftersom hennes familj betraktades som "högervriden".

Under slutet av 1970-talet vände de politiska vindarna och Zhang Jie kunde återvända till Beijing och publicera sina texter. Genombrottet kom med kortromanen Vi får inte glömma kärleken (Ai shi bu neng wangji de), en berättelse om en medelålders kvinna som förälskar sig i en gift man. Historien berättas av kvinnans dotter, som besviken på den traditionella synen på äktenskapet bestämmer sig för att leva ensam tills hon är säker på att den hon väljer verkligen älskar henne. Eftersom Zhang Jie vägrade att fördöma utomäktenskaplig kärlek och vågade ifrågasätta äktenskapet som institution kritiserades romanen som "omoralisk" men blev mycket populär bland yngre läsare. Den vann även ett flertal priser. Framgången fick Zhang att ägna sig på heltid åt sitt skrivande.

Bland hennes mest kända verk märks Tunga vingar (Chenzhong de chibang) från 1980 och Arken (Fangzhou) från 1983, två samhällskritiska romaner som inte sågs med blida ögon av det politiska etablissemanget men fick ett varmt mottagande hos läsarna. Även i dessa verk är udden riktad mot stelnade konventioner och korruption. Zhang ställer sig också tydligt på kvinnornas sida och visar hur ett patriarkaliskt samhälle begränsar deras livsutrymme. Hon har ibland beskrivits som en feministisk författare men värjer sig mot den beskrivningen då hon menar att hon slåss för alla som är svaga, både män och kvinnor.

Mellan 1999 och 2005 publicerade Zhang Utan ord (Wu zi), en semi-biografisk roman i tre band där läsaren får följa en familj - och främst deras kvinnor - genom fyra generationer. Romanen belönades 2005 med Mao Dun-priset, Kinas största litterära pris, och Zhang Jie blev därmed den första författare som vunnit detta pris två gånger - första gången var 1985, då hon fick priset för Tunga vingar.

Anna Gustafsson Chen