Horacio Quiroga

Horacio Quiroga växte upp i staden Salto i Uruguay, men bodde större delen av sitt liv i Argentina.

Vid 22 års ålder gjorde han den obligatoriska resan till Europa, med Paris som mål. Tillbaka i hemlandet skrev han en kort tid i olika litterära tidskrifter i Montevideo. Efter att han vådaskjutit sin bäste vän till döds 1902 klarade han inte av att vara kvar i Montevideo utan flyttade då till Buenos Aires.

År 1903 gjorde Quiroga en livsavgörande resa till provinsen Misiones i norra Argentina. Han fascinerades av naturen i området och köpte en bit mark i utkanten av staden San Ignacio. Misiones har nog blivit mest känt för de samhällen som jesuiter byggde upp bland guaraníindianerna i området på 16- och 1700-talet för att omvända dem och påtvinga dem ett annat sätt att leva. Till vildmarkerna i Misiones utvandrade också vid samma tid många svenskar.

Quiroga var bosatt i Misiones mellan 1909 och 1915. Det året tog hans unga hustru sitt liv, och Quiroga byggde då upp en ny tillvaro åt sig och sina barn i Buenos Aires. Där umgicks han i modernistiska kretsar och bildade den litterära gruppen Anaconda. Han återvände senare till Misiones med en ny hustru, men de år som följde blev svåra och efter att ha drabbats av cancer tog han slutligen sitt liv med cyanid på ett sjukhus i Buenos Aires.

Sammanlagt har han skrivit ett hundratal berättelser och ett par romaner. Hans författarskap utvecklades i nära symbios med vildmarken men präglas också av de tragiska händelser som kantade hans liv. Förutom bäste vännens och hustruns död upplevde han andra dödsfall och sorger. Fadern dog när han fyllt ett och när han var 17 tog styvfadern sitt liv. Hans första kärlek blev narkoman efter det att förhållandet tagit slut, vilket gav honom svåra skuldkänslor. Hans andra hustru övergav honom.

Quiroga debuterade med Los perseguidos (1905), följd av romanen Historia de un amor turbio (1908). Bland hans novellsamlingar märks Cuentos de amor, de locura y de muerte (1917), El salvaje (1920), Anaconda (1921) och Los desterrados (1926). Hans mest kända bok är Cuentos de la selva, Berättelser från urskogen, som skrevs 1918 men fortfarande utkommer i nya upplagor.

Quiroga skrev också en delvis självbiografisk roman, Pasado amor.