Niki Daly

Född i Kapstaden i en vit arbetarklassmiljö, granne med det brokiga slumområdet District Six. Döpt till Nickolaas men förkortade själv namnet i början av sin tecknarbana till Niki, vilket resulterat i att han ofta uppfattas som kvinna och även som svart, eftersom han helst skriver och tecknar i en sydafrikansk vardagsmiljö, första gången publicerad i den nu klassiska bilderboken Not so fast Songololo, inspirerad av och tillägnad xhosa-kvinnan Miriam Nomajapani Makalima, hans barndoms vardagstrygghet och kärlek. De sjöng tillsammans, lekte och dansade pata pata.

Tonårsdrömmen var att bli popsångare och karikatyrtecknare, men verkligheten gjorde honom till kontorist. Med stöd av sin syster och ett banklån tog han sig 1967 in på konst och designskola Cape Technikon Art School. Därefter blev det reklambranschen, men 1971 åkte han till London för att förverkliga sin gamla dröm som popsångare och låtskrivare. En stenhård bransch, som fick honom att för sin försörjning återvända till reklamen och tidningstecknandet. Han blev medlem i "The Association of Illustrators" och bekant med verk av Charles Keeping, Edward Ardizzone, Maurice Sendak. Niki Daly började illustrera andras böcker och skrev för första gången en egen bilderbok, The little girl who lived down the road, med den folkliga semesterorten Brighton som miljö.

1970-talets "swinging" London har Niki Daly återuppväckt i bilderboken Ruby sings the blues (2004), där en alltför högröstad flicka får lära sig att behärska sin röst. Ingen märkvärdig historia, men suveräna bilder, där han frossar i 70-tals-design i kläder, interiörer och grafik. En bok som det svänger om. Med goda engelska förlagskontakter återvände Niki Daly 1980 tillsammans med barndomsvännen/hustrun och tecknaren Jude och en liten son till ett upproriskt Sydafrika. I en intervju säger han: "Vi återvände för att vår son Joe skulle få min stora, stökiga familj omkring sig. Och som sydafrikan kände jag att jag inte ville missa experimentet med omvandlingen till demokrati. Jag tror också att jag inte skulle ha utvecklats som konstnär om jag levt i UK, där man är tvingad att ständigt tävla och utstå den årliga svängningen av trender och finanskriser som råder "oversea". Isolering är inte så dåligt under förutsättning att man är perfektionist och sätter sin standard högre än sin kända egna förmåga."

Så blev Niki Daly en tecknare som kunde teckna och måla afrikanska barn. Alltför många illustrationer av svarta barn på den tiden såg ut som vita barn övermålade med chokladbrunt. De flesta afrikanska konstnärer tecknade svarta människor mycket stiliserat genom att använda träsnitt eller linoleumsnitt. Resultatet av detta rustika sätt blir bilder av svarta människor som är arketyper snarare än individer.

Fly Eagle Fly blev Niki Dalys första sydafrikanska boken, publicerad 1982 av Tafelberg, baserad på en variant av "Den fula ankungen" från Ghana, upptecknad av prästen Christopher Gregorowski. En lågbudgetbok för sydafrikanska barn, tryckt i bara två färger (svart och ockra). En nya läcker upplagan med bilder i fyrfärgstryck och förord av Desmond Tuto kom 2000 (se nedan)

Kapstadens brokighet och energi var inspirerande och Niki Daly fick åter kontakt med Miriam Makalima. Ur detta växte bilderboken Not so fast, Songololo fram 1985. Förlaget var tveksamt - en "svart" barnbok av en vit konstnär? Den testades på en skolinspektör (vit) som ansåg att de svarta skulle tycka att bilden av Gogo (mormor/farmor) var stötande. Hon var för tjock. En svart kunde möjligen få teckna henne så, men inte en vit! Kunde han göra henne smalare? Nej, för hon var en gestalt som symboliserade kärlek och värme - som Miriam Makalima, som tillägnades boken. Detta blev Niki Dalys mest framgångsrika bok, som han är älskad och hatad för. Översatt till flera afrikanska språk, prisbelönad med Sydafrikas Katrine Harriers Award 1986 och Parents choice i USA. Den är även producerad som stillbildsvideo för Weston Woods (med Gcina Mhlophe som berättare!) En klassiker i ständiga nytryck, som översatt till svenska 2001 (se nedan)

1982 blev Niki Daly huvudlärare i design på Stellenbosch University. Han sjöng, skrev och tecknade under loven, bl a en serie småbarnsböcker Storytime . Ett alternativt bokförlag, Songololo Books, startade med Niki Daly som redaktör, designer och allt-i-allo. Han organiserade också workshops för att föra samman aktiva sydafrikanska författare och illustratörer och bildade tillsammans med Lesley Beake the Writers and Illustrators Group (WIG)

1992 blev Nelson Mandela fri och 1994 kunde Niki Daly för första gången delta i ett demokratiskt val. Han besökte också för första gången Italien och den internationella barnboksmässan i Bologna, och upplevde bokproduktion som ett slagfält där oppositionella idéer och ideal konfronterar varandra. Hans tillflykt blev Florens, som sedan fick en kärleksfull stilparafras i berättelsen om Zan Angelo! Från den egna studion kom två frodiga, färgstarka bilderböcker One round moon and a star for me i samarbete med Ingrid Mennen och förlagd till Leshoto (se nedan) ochAll the Magic in the World med Wendy Hartmann. Magin i den fantasieggande skymningen är välbekant för alla barn världen över. Här bland lantarbetare, "Cap coloured", en fattig men levnadsglad samhällsgrupp, en blandning av européer, asiater/ malaya och svarta. Trollkarlen är en lumpsamlare, som har magiska ting i en kakburk och det dramatiska ljuset kommer från elden i gatuarbetarnas värmande tunna. Man förstår vad Niki Daly menar, när han säger att han vill illuminerahellre än illustrera.

I en helt annan, naiv stil blandad med sofistikerade parafraser på astronomiska teckningar från renässansen skapar han Wh the Sun and the Moon live in the sky, byggd på en nigeriansk skapelseberättelse. The New York Times Literary Supplement valde den till en av de tio bästa böckerna publicerade i USA under 1995. Den fick också the Anne Izard Storytellers Award i USA. Men Regndansen (se nedan), inspirerad av bushmännens klippmålningar kunde inte publiceras i USA eftersom det förekom nakna bröst.

Niki Daly lägger musik i språket, dans och rytm i bilderna. Som i böckerna om den glada och busiga flickan som 1999 blev Kwela Jamela, Afrikas drottning. På xhosa/zulu betecknar ordet kwelaatt klättra upp, bestiga. "Kwela, kwela!" hetsar taxiförarna när de snabbt vill fylla sina minibussar i Sydafrika. Kwela blev namnet på en svängig tennflöjtsmusik, som också Niki Daly behärskar, tidigare förbjuden att spelas på Kapstadens gator. Så fort en polisbil, som kallades kwela-bil syntes ropade gatumusikanternas vänner varnande "Kwela, Kwela!" Jamelas smeknamn Kwela betyder snabba rörelser, spänning, festlig musik.