Jag föredrar att inte ansluta mig till idén om afrika som en unik, speciell och homogen plats.Det finns lika många Afrika som författare och alla är de i färd med att återskapa de kontinenter som finns inom dem själva
(från inledningstal vid WALTIC författarkongress i Stockholm 2008.)
Poetry, which is perfection's sweat but which must seem as fresh as the raindrops on a statue's brow, combines the natural and the marmoreal; it conjugates both tenses simultaneously: the past and the present, if the past is the sculpture and the present the beads of dew or rain on the forehead of the past.
Jag säger ofta att det är ett misstag att tro att jag är en författare av fiktion, men det är inte heller rättvist att säga att jag är en självbiografisk författare. Vad är jag då? En författare? Ja, en författare.
Om Antigua. Jag älskar att vara där, jag älskar att längta dit, och jag har de bästa av stunder när jag är där. Och sen känner jag att jag skulle dö om jag var tvungen att leva där för jämnan och alltid.
ur Intervju med Jamaica KincaidUtan trädgården, att tänka på min trädgård, på andra trädgårdar, trädgårdarnas beståndsdelar, skötseln av dem, det brottsliga med den, glädjen i den, vad skulle mitt skrivande vara? Troligen hade det sinat för länge sen.
ur Intervju med Jamaica Kincaid
I början av min författarkarriär var jag, precis som alla andra från Karibien, besatt av frågan om min härkomst. Färgen på min hud berättade att jag ursprungligen var från Afrika och därför beslöt jag mig för att upptäcka den kontinenten.
Ur [[Intervju med Maryse Condé]]Idag har jag helt förändrat min syn på identitet. Jag tror inte på att det finns någon kollektiv identitet, utan att identitet snarare är en individuell föreställning. Jag har inte längre något behov av att resa till Afrika för att hitta mina rötter eftersom jag är resultatet av många sammansatta influenser.
Ur [[Intervju med Maryse Condé]]Även om en författare, likt en god filmregissör, bör föra in dynamisk kraft och handling för att modernisera sitt skrivande, så kommer det alltid att finnas plats för drömmar och fantasi. En bok kommer alltid att vara det enda sättet att hela läsares plågade samveten och det enda svaret på outtalad längtan.
Ur [[Intervju med Maryse Condé]]
Afrika är en kulturell, dynamisk stormakt
Översättaren ska veta när det är dags att leka. Med allvaret som en given botten. För som i skämt blir av lek ingenting utan allvar i botten. Humorn, komiken, ska leva om inte i skrift, för ögat, så för sinnet, i det som döljer sig mellan orden och raderna. Och sådana gånger står översättaren i alla väderstrecks mitt. Författaren i östan och västan och översättaren i mitten, där läsaren finns.
(ur Något att orda om, 1997)
I förlängningen kom översättandet, ännu en besatthet. Som att tro att verklighetens många ansikten kan mötas, att människan kan få vingar, om än bara i någons öga.
från bloggen Roy andersson - poet och översättare / Biografi